Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
I N D U S T R I T I D N IN G E N NORDEN
rigt redan en del kanaler, vilka skola förbättras och
utvidgas; det må blott erinras om den väldiga gamla
kejsarkanalen, 900 km lång, vilken går från Tientsin ner
till Hangtshou nära Shanghai, och vilken givetvis
alltfort kommer att erhålla stor betydelse för samfärdseln.
Den planerade nordhamnen ligger i provinsen Tsheli;
här finnas rika kol- och malmfyndigheter, här skall
alltså anläggas järn- och stålverk.
Sydväst om Shanghai, vid Hangtshoubukten, kommer
en osthamn, som bygges i fem etapper om vardera fem
kilometer och som efter färdigställandet blir en av
världens största hamnanläggningar. I samband med dessa
Fig. 2. Peking-Kalganjärnvägen korsar det gamla bålverket
»Kinesiska muren» vid denna station.
arbeten regleras Yang-tse-kiang, tills vidare upp till
Hankou, 500 km från mynningen. Sex flodhamnar
anläggas utmed floden och från dem grena sedan kanaler
ut sig inåt landet. Även här finns det gott om kol och
järn, och det finns även kalk, så att förutsättningarna
för en blomstrande cementindustri äro gynnsamma.
Hamnanläggningarna etc. komma naturligtvis att kräva
cement i massor.
I Sydkina utbygges Kanton till en förstklassig
världshamn — en sydhamn, och även här skola de
utmynnande floderna regleras. Härifrån utstålar ett
järnvägsnät om 6 500 km, omfattande rika malmområden,
ur vilka redan nu utvinnes antimon, bly, tenn, volfram,
platina, guld och silver, koppar och järn. Dessutom
finnes här petroleum. Förutom de nu nämnda
storhamnarna planeras ett antal kusthamnar, fiskerihamnar och
säkerhetshamnar, de flesta med varv och verkstäder
och med järnvägsförbindelser.
Vad järnvägarna i övrigt beträffar tänker man sig
från Kanton, sydhamnen, ett antal viktiga linjer: till
Bhamo i övre Burma med anslutning till linjen Bhaino
—Rangoon, vidare till franska Tonking, ja ända bort
till Lhasa i Tibet, varifrån ett antal förbindelseleder
skola närma de nu nästan fullkomligt isolerade orterna
i Tibet, Ostturkestan och Mongoliet till varandra. Av
väldig betydelse blir också den planerade kustbanan
från nordhamnen ända ner till Tongkings gräns. Och att
dessutom betydande väganläggningar liksom
telegraf-och telefonlinjer stå på programmet, ligger i öppen dag.
Det omfattar även stora bevattningsarbeten och annat,
Det är, som vi redan sagt, endast en plan —• men den
visar, varthän man syftar. Och man har redan sett
vissa ansatser till dess förverkligande.
Det är framför allt järnvägarna, som i Kina gett
upphov till verkliga industrier; inte bara indirekt, utan
ochså direkt. Ty med järnvägarna följde naturligtvis
uppförande av reparationsverkstäder, och dessa
reparationsverkstäder blevo förelöparna till egentliga
maskinfabriker. Eeclan nu finns det i Kina dussinet fullt av
stora industriföretag, som bygga ångmaskiner och
ångpannor, järnkonstruktioner och broar, alla slags
vagnar, pumpar och diverse arbetsmaskiner. Det finns
dessutom närmare 200 smärre fabriker för tryckpressar,
tobaksmaskiner, risbearbetningsmaskiner etc. En del av
de minsta mekaniska verkstäderna arbeta ännu med
handkraft, men eljest begagnas elektricitet i stor
utsträckning och dessutom olje- eller dieselmotorer. Och
man skall inte tro, att endast engelsmän, fransmän och
amerikanare äro initiativtagare; till stor del äro
fabrikerna rent kinesiska, arbeta med inhemskt kapital och
under inhemsk ledning. Verkligt betydande är
varvs-hanteringen. Exempelvis Australian-Oriental Lines
stora passagerarebåtar om 7 500 tons äro från köl till
masttopp byggda på kinesiska varv och av kinesiskt
material. Början till en elektrifiering är gjord: man har
redan över 300 elektricitetsverk. En del äro visserligen
mycket blygsamma, men exempelvis Shanghais
kommunala anläggning har en effekt av 121 000 kW och ett
annat, rent kinesiskt, verk i samma stad kommer upp
till 16 000 kW. Nästan utan undantag är det ångverk.
Kina har endast två vattenkraftstationer hittills: det
ena vid Yunnanfu på 2 200 meters höjd (1 600 hkr),
det andra vid Yang-tse (300 hkr).
Det kan naturligtvis synas vara rätt obetydligt —
och är det ju också med hänsyn till landets ofantliga
storlek och folkmängd. Men det är i alla fall en icke
föraktlig början. Och hur snabbt utvecklingen kan ske i
Östern sedan den väl kommit i gång, det visar — om vi
bortse från det klassiska exemplet Japan —
förhållandena i Indien. Hur betydande den indiska industrin
verkligen är, därom göra sig de allra flesta endast
mycket oklara begrepp. The Tata Iron and Steel Works, ett
stort indiskt järnverk, levererar ensamt en tredjedel av
hela Indiens stålbehov. Den indiska bomullsindustrin
har gjort sådana framsteg, att den därav förorsakade
minskningen i Englands textilexport skulle kunna ge
400 000 engelska arbetare sysselsättning!
Vad innebär månne detta för Europas industri?
Det betyder först och främst, att den europeiska
industrin efter hand kommer att förlora Ostasien som
avsättningsmarknad. Icke nog därmed! Indiska och
japanska stålvaror äro redan på väg att erövra Nord- och
Centralafrika och framför allt ostafrikanska kusten. I
Sydafrika uppväxer en egen betydande industri. I
Sydamerika likaså, och här är det dessutom i stor
utsträckning USA som sköter export och initiativ. Kort och
gott: Europa är allvarligt hotat på alla fronter, på alla
sina förnämsta avsättningsområden.
Problemet bör ses ur en annan synpunkt: varifrån ta
råvaror? Den stigande asiatiska industrialiseringen
kommer förr eller senare att leda till en betydande stegring
av köpkraften hos mer än hälften av hela mänsklighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
