Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN N OR DEN
333
ten, men den kommer också att kräva en mångfaldig
ökning av råvarutillgången. Är det möjligt, ja är det ens
troligt att detta mångdubbla behov av råmaterial skall
kunna tillfredsställas?
, Oswald Spengler har i sin bekanta bok om
aftonlandets undergång sagt, att mänskligheten går under i
brist på stoff. Det ligger i dessa ord mera av sanning,
än vad man kanske i allmänhet är benägen att antaga.
Låt oss betänka, att det just i de stora
råvaruländer-na, i Sycl- och Centralamerika, i tropiska Afrika, inte
minst i Asien självt, alltid härskat brist på arbetsvillig
arbetskraft. Ett så oerhört överbefolkat land som Java
har väldiga arealer bördig åkerjord fullkomligt
outnyttjad. Och varför? Inte av brist på folk, men av brist
på arbetsvilligt folk. Det är helt enkelt så, att
mänskorna i dessa tropiska länder strängt taget inte behöva
arbeta — på grund av sina utomordentligt ringa
anspråk. Man måste också ta i betraktande, att arbetet
här — låt oss tänka på Sumatra! — även för den mest
härdade inföding inte gärna kan bli annat än ett ganska
kännbart syndastraff. Att här tala om arbetsglädje
skulle säkerligen vara förfelat. Därför kan man, åtminstone
med de nuvarande metoderna, knappast tänka på att i
någon stor utsträckning öka produktionen av råvaror.
Men, var skall under sådana förhållanden en
mångdubblad industri taga de erforderliga råprodukterna
ifrån?
En världsdel ha vi hittills icke talat om. Vi ha
utelämnat den med avsikt. Det är Australien.
Australien är det stora obebodda landet, den stora
outnyttjade kol- och malmfyndigheten. På mer än 8
miljoner kvkm bo 7 miljoner människor. Här finnas
också de drägliga arbetsförhållandena. Men här går
utvecklingen i analoga banor med Europas — här drar
sig befolkningen från landet till staden, från jordbruk
och råvaruproduktion till industri och råvaruförädling.
1914 levde 61 % av Australiens invånare på landet,
1928 endast 45 %. Här härskar inte, som i tropikerna,
en relativ brist på råvaruproducerande arbetskraft, utan
en absolut. På sätt och vis är denna brist konstlad. Det
är arbetarna och städerna, som styra Australien.
Australiens arbetare höra till dem, som äro bäst betalda i hela
världen. Men dess gruvor ligga nere, dess bergsbruk är
ett intet, mot vad det kunde och borde vara. Och det
skall heller inte lyckas att få driften i gång förrän där
blir tillgång på billig arbetskraft. Ingenstädes är
skräcken för »den gula faran» också större än i Australien,
ingenstädes söker man mera energiskt att med
lagstiftning och andra åtgärder hålla sig kineser och ostasiater
överhuvud taget från livet. Och mot intet land kasta de
kinesiska utvandrarna mera längtans fulla blickar än
mot Australien. Intet under — här finns det svängrum,
här finns, eller rättare borde finnas, tillgång till arbete.
För de australiska arbetarna gäller det att hålla sin
position, gäller det att stänga ute den billiga arbetskraften.
Denna position är emellertid ohållbar, och den är det av
följande skäl:
I få länder är statsskulden så tryckande som i
australiska statsförbundet. Med 3 000 kronor deltar varje
invånare, rik som fattig, åldring som spädbarn, i denna
börda. För få statsbildningar är statsbankrutten mer
överhängande. Därför är det inte längre London som
förser Australien med krediter, utan det är Newyork.
Och det är väl endast en tidsfråga, när de amerikanska
magnaterna komma att kräva, att näringarna med hjälp
av färgad arbetskraft göras räntabla. Så är utan tvivel
ökontinenten förutbestämd att förr eller senare bli en
väldig ostasiatisk arbetarkoloni. Expansionsmöjlighe-
terna finnas: det råder föga tvekan om, att Australien
är i stånd att livnära tjugo gånger sin nuvarande
befolkning.
Då kommer världen att erhålla ett nytt ofantligt
industrikomplex: ett industrialiserat Kina, ett
industrialiserat Indien, ett redan nu högt utvecklat Japan med
Australien som en i ekonomiskt hänseende ostasiatisk
provins. Med ett sådant block Asien—Australien får det
av ålderdomskrämpor ansatta Europa en fruktansvärd
konkurrent -— en konkurrent, som med amerikanska
tillverkningsmetoder förenar obegränsad tillgång till
häpnadsväckande billig arbetskraft och som sålunda kan
komma med priser åtminstone för de utpräglade
massvarorna, mot vilka Europa ingenting förmår — all
intellektuell överlägsenhet till trots.
En sådan eventualitet är inte mindre hotande på
grund av Österns råvarutillgångar. Låt oss blott
betänka, att Asien täcker 90 % av världens gummibehov.
Genom hela världsdelen går i våra dagar ett rop på
självförvaltning och oavhängighet av den vita rasen.
Moderna vapen sakna asiaterna — men de ha
möjligheten till varublockad. Antag, att gummiproducenterna
skulle tillgripa detta vapen! Då skulle på kort tid
gummiindustri och automobilindustri i Europa och Amerika
vara stoppade — ty Amerika har endast obetydliga
reserver i Brasilien och Centralamerika, och Europa har
inga reserver alls. Visserligen kan man å andra sidan
tänka sig, att det syntetiska gummit skall kunna
framställas i tillräcklig mängd. Men det blir inte gärna
möjligt att göra syntetiskt tenn — och 65 % av
världsproduktionen kommer från Asien—Australien. Våra
margarinfabriker äro beroende av det växtfett, som de båda
världsdelarna levererar. Exemplen kunna mångfaldigas.
Nu skall man naturligtvis å andra sidan inte
överdriva denna risk, ty mot råvarubristen kan man tänka sig
en mekanisering av det tropiska jordbruket och mot
hotet för den europeiska industrin kan man tänka sig den
lösningen, att ännu mera än hittills göra Afrika till inte
bara ett ökat avsättningsområde för Europa, utan även
till en råvara- och livsmedelsreserv för den vita rasen.
Det är ett program, som inte realiseras på en dag, inte
heller på ett år. Det kräver mod, energi, det kräver folk.
Och det kräver arbete och pengar.
Vi ha med dessa rader velat visa, att Österns
industrialisering är ett allvarligt problem för vår industri
och vårt näringsliv i sin helhet. Vad som hittills skett
därborta i Ostasien är endast en ringa början — men
denna början kommer säkert att bilda inledningen till
en fullkomlig omvälvning av det ekonomiska
världs-läget.
E. R.
Neutral mamma. Red. har i ett — f. ö.
mycket välvilligt — observandum fått på den s. k. tafsen
för tilltaget att i föreg, nr under rubriken »Insamlingen
till Chalmersska forskningsfonden» på ett ställe skriva
»sitt alrna mäter» i st. f. »sin . . .». Med andra ord: vi
neutraliserade genus femininum. Red. är en smula
latinskt utbildad, ehuru icke med den genuina romerska
accenten, och vet mycket väl, att »mäter» betyder på
svenska mamma och att det latinska »mamma»
betyder mammas bröst, och så vidare. Men tit. »X. Y.»
kan vara lugn. Vi visste, vad vi skrevo, ocli att ett
importerat uttryck i stor utsträckning kan bliva ett
»det», i synnerhet när det gäller någonting som så
många erfarit verkligen har det s. k. »det» i hög grad
— den alltid unga ingenjörsmodern vid Svea rikes
västkust. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
