Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
INDUSTRITID N IN GEN NORDEN
äro utomordentligt fängslande och väl ägnade att göra
naturens storhet rättvisa, Maurice M a e t e r 1 i n c k
— som visserligen ej är tekniker, veterligen ej ens
naturforskare utan blott filosof — har i ett nyss utgivet
arbete, »La grande féerie», tillfullo visat detta; vi skulle
måhända rent av kunna medge, att ej ens vår ungdoms
indianböcker voro mera spännande; ett försonande drag,
låt vara välbehövligt i betraktande av svårigheten att
ur materialet få fram några tekniska matnj-ttigheter av
antytt slag.
Huruvida clet är fysikerns eller den tekniske
forskarens sak att frambringa dessa, är en fråga, vars
besvarande har ett otvunget samband med kommitténs
uppgift. Försiktigtvis bör den då i detta sammanhang ej
förbise, att på ett annat område godkänts en
arbetsfördelning, som måhända kan bliva åberopad såsom prejudikat:
clen matematiska vetenskapens målsmän bedriva sin
forskning, som om matematikens utveckling kunde
betraktas såsom självändamål. Denna hållning har såvitt
känt lämnats oantastad. Utan att onödigtvis göra några
medgivanden bör kommittén uppmärksamma detta,
En fråga, som självfallet kommer att framställas, är
den. vad kommittén överhuvudtaget önskar veta. Det
rättframmaste svaret är på en gång så generellt och så
kort, att det med stor sannolikhet uteslöte fortsatta
förhandlingar och med absolut visshet fortsättning på dessa
rader. Den senare kan ju ej anses av behovet påkallad,
clet förra är däremot obetingat nödvändigt.
Den enda möjliga förhandlingsmetoden är säkerligen
att. i tur och ordning diskutera sådana frågor, som kunna
betecknas såsom aktuella, Det är ej något sympatiskt
program; av alla kommittétyper är ingen i stort sett.
mindre välsedd än den permanenta kommittén. Men
delegationen kan ju kalla sig något annat. Att dess
uppgift är så outtömligt rik på frågor, får den väl i sista
hand skylla på Naturen.
Alltså, i första hand det nödvändigaste. I förbigående
sagt synas meningarna om rätta innebörden härav vara
delade. De finnas, som ifrågasätta, om all denna teknik
överhuvudtaget kan betecknas såsom vare sig nyttig
eller nödvändig. Ho kan giva det allsidigt objektiva och
uttömmande svaret på denna fråga? För oss, som på
sätt och vis blivit utan vår förskyllan inblandade i
denna historia på ett framskridet stadium, ställer sig
oberoende därav saken enkel nog: av en i någon mån
förvirrad ställning måste vi försöka göra det bästa,
emedan oklarhet stör vår trevnad (i ogunstigt fall för
övrigt också andras).
Någon sorts system i arbetsplanen bör dock redan
från början utfinnas. Ett brukbart sådant vore
måhända följande. Varje material har sina egna,
eller exaktare uttryckt, sina inre problem; vilka
bland dessa, som i ett visst sammanhang
intressera. beror på materialets bestämmelse, men alla dess
egenskaper i detta avseende böra slutligen kunna
härledas ur dess »individualitet». Varje material har
dessutom en ingrodd benägenhet att under omständigheter
reagera för omgivningen eller för kontaktbildande
grannar, på ett sätt, som kan vara mer eller mindre störande
för samlevnaden och eventuellt äventyra det helas
bestånd. I detta hänseende är att beakta, att ett till synes
argt sinnelag ofta kan vara ett ytfenomen och att
således även tillverkning och »finish» kunna superponera
sina verkningar på de i egentlig mening individuella,
Detta kan göra dessa yttre problems utredande ytterligt
invecklat eller hopplöst. Men’ där äro cle nu en gång.
Till vår Sherlock Holmes tjänst eller, mestadels,
förargelse.
Och så återstår det endast att tillönska kommittén all
möjlig framgång i ett värv, vars utförande kräver
mycket arbete och stora förutsättningar, i motsats till vad
som kan sägas om talande och skrivande därom.
Anständigtvis bör kanske sistnämnda form av »medverkan»
åtföljas av åtminstone ett ödmjukt försök att ge skäl.
Sådana böra ju för konstruktörens vidkommande
finnas i överflöd. Och vad som hittills från forskningens
sida gjorts för att tränga in till material- och
materieegenskapernas egentliga hemvist, är redan oöverskådligt
för icke-forskaren. Den hittills vägvisande impulsen gavs
väl, när Lane i lika underbara som fruktbara
undersökningar påvisade röntgenstrålars böjning och
interferens i molekylgittret. Vi skulptera visserligen inte våra
maskindelar ur stora enkelkristaller. Men är det så, som
Sm ek al påstår (VDI, bd 72, s. 667), nämligen att i
sträckprovet kornförbandets formförändringar i regel
äro av underordnad betydelse i jämförelse med kornets,
skymtar väl en möjlighet att komma till den önskade
klarheten. Och i detta sammanhang föreligger nu ett
spörsmål, som på grund av den tekniska utvecklingen
tarvar besvarande: vilka egenskaper ha
konstruktionsmaterialen vid högre temperaturer? Dels saknas i stor
utsträckning ordinära sträckproysiffror. Och därtill
kominer en vid högre temperaturer, olika för olika material,
alltmera framträdande egenskap: materialet »kryper».
Ett betecknande exempel kan anföras. Vid ett i National
Physical Laboratory utfört sträekprof med ett legerat
stål erhölls vid 800°C med yanlig
avsträckningshastig-het en brottgräns av 60 kg/kvmm; vid konstant
belastning under 37 dygn inträdde brott redan för 3 kg/kvmm.
Egenskapen synes vara universell (vilket man skulle
vänta sig), fast talvärdena naturligtvis växla, med
materialet. Enär drifttemperaturerna alltjämt gå uppåt i
vissa tekniska tillämpningar, är det nödvändigt att få
mera siffror, även utan, men helst med förklaring. En
sådan har givits i clen formen, att den kritiska gränsen
bestämmes av var kristallens regenerering får övertaget
mot den hållfasthetsökning, clen plastiska
formförändringen medför. Men frågvisheten invänder: vad innebär
detta (= huru beräknas detta), uttryckt i »primära»
materieegenskaper? Det är väl att begära mer än lovligt,
Och självfallet är mycket vunnet redan mecl en
utsträckning av statistiken utan förklaringar. När dessa en gång
givas, skola de måhända också befinnas förklara vissa
egendomligheter i materialens beteende vid mycket låga
temperaturer, ett ävenledes praktiskt-tekniskt spörsmål.
Att materialet strejkar genom utmattning är en
gammal och alltid lika obehaglig erfarenhet. Professor
Ljungberg har antytt, att studiet av
hysteresisslingorna. kan ge den nummeriska lösningen av denna
fråga. Huru lyder i så fall sedan den djupare gripande
förklaringen, och vilka äro sambanden mecl de
statiska provningssiffrorna? Frågan är i denna form
tyvärr för enkel för den praktiska tillämpningens
vidkommande, emedan bevisligen också ett ytproblem
föreligger här, eller åtminstone kan föreligga, och
alldeles kan fördunkla sammanhanget. Alltså ett
spörsmål av det otrevliga slag,, vars exakta formulerande i
siffror är besvärande.
Vissa legeringar visa även vid högre temperaturer en
praktiskt mycket värdefull vänskaplighet vid
friktionskontakt med lämpligt utvalda grannar. Men priset
härför är ofta en vida mindre välkommen olikhet i
utvidgningskoefficient. Kunde det nämnda frågeformulärets
hemlighet lösas för denna storhet," vore en stor sak
uträttad.
Ja, visst finns clet ännu större saker att uträtta, Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
