Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
INDUSTRITID N IN GEN NORDEN
fulländning som slutmål. Så långt har man dock
kommit, att Elektriska svetsningsaktiebolaget numera med
sina elektrodsammansättningar behandlar alla metaller
och metallegeringar utom aluminium. Och kvalitativt
liar man nått därhän, att man vid svetsning av metaller
och särskilt inom järnets och stålets område ernått en
kvalitet på svetsen praktiskt taget jämförlig med det
valsade eller smidda material, som i allmänhet svetsas.
Ett bevis bland de många på metodens tillförlitlighet
utgör en redan 1914 helsvetsad bageripanna, vilken
fortfarande är i bruk.
På förbättring och omgestaltning av de rent
maskinella anordningarna, de strömlevererande organen, har
även nedlagts intensivt försöksarbete. Det tog dock
så lång tid som från 1904 till 1918, innan man
nådde det eftersträvade målet att skapa en
maskinkonstruktion så beskaffad, att alla. tidigare använda
motstånd, regulatorer, mätinstrument m. m. kunde
elimineras. Man fick härigenom till stånd en kompakt
maskin, som uteslutande med hjälp av en enkel
regulatoranordning, vilken inställes enligt en till varje maskin
hörande regleringstabell, möjliggjorde leverans av den
för arbetenas utförande mest lämpliga strömkvaliteten.
Maskinerna äro självreglerande och sakna alla de
instrument, vilka, det under tidernas lopp visat sig
nödvändigt att få bort, emedan de äro för ömtåliga och
därför nästan alltid missvisande. Dynamomaskinen
erfordrar inga säkerhetsapparater, då icke ens full
kortslutning kan skada densamma. Den är därför så nära som
tänkas kan självreglerande och oöm. Den ombesörjer
själv, sedan den kommit i gång och inställts för ett visst
arbete, bela regleringsförloppet utan ingripande av
arbetaren.
Dessa dynamomaskiner kunna drivas av alla slags
drivmotorer. I och med fullbordandet av maskinerna togs ett
stort steg framåt ifråga om kraftförbrukning. Ett arbete,
som exempelvis år 1907 krävde ett minsta kraftbelopp av
22 kw, kan med den nu använda maskinkonstruktionen
utföras med 6 à 7 kw. Denna avsevärda kraftbesparing
har möjliggjorts genom den speciella konstruktion efter
vilken ifrågavarande maskin blivit byggd, inställd med
den ovan nämnda regulatoranordningen, varigenom
generatorn håller en viss för ljusbågens bildande
inställ-bar lämplig tomgångsspänning. Denna bringas
automatiskt att falla till erforderlig ljusbågsspänning
i samma ögonblick som ljusbågen bildats, utan att
kraft-förbrukande frikopplingsmotstånd och andra
stötdäm-pare erfordras i strömkretsen. All den avgivna energin
kommer sålunda svetsningen tillgodo.
Det på Kjellbergs svetsningsuppfinningar verksamma
Elektriska Svetsningsaktiebolaget (ESAB) i Göteborg
bildades i september 1904. Styrelsens ordförande är
sedan 1927 direktör H. G. Hammar och cless verkst.
direktör är alltifrån starten företagets grundare Oscar
Kjellberg.
Bolagets minnesskrift lämnar för övrigt en hel del
exempel på utförda arbeten, utländska såväl som i
Sverige, och har såsom publikation även sitt betydande
värde för vår industrihistoriska litteratur.
K. Nn.
En uppfinnare och rådig man i
höga norden.
Talet om svenskarnas tekniska begåvning är inte
tomt prat, det märker man nogsamt, när man kommer
till mer avlägsna bygder, där befolkningen för sin
livsföring i stor utsträckning är hänvisad till sig själv och
sin uppfinningsförmåga. I senaste numret av tidskriften
Sunt Förnuft, skildrar kapten Erland Nordlund ett
sådant synnerligen utpräglat, fall. som han påträffat
under sin Västerbottenssejour förliden sommar. I
Kvorbe-vare — en liten plats 11 mil väster om Bastuträsks
station vid norra stambanan — har han nämligen lärt
känna en self-made kaffekvarnsfabrikör, hemmansägare
Oskar Bergström.
Så här gick det till, när denna fabrikation för
ungefär 18 år sedan börjades. Oskar Bergström beslöt en dag
att göra sin gumma en kaffekvarn. Som han inte var
bortkommen varken i smedjan eller vid snickarbänken,
lyckades han också, fast först efter ett oerhört
experimenterande och kasserande, så det tog bela två år, innan
kaffekvarnen stod färdig. Men så var den också
därefter — så präktig på alla sätt, att traktens moror
blevo helt avundsjuka och partout ville ha likadana. Så
måste då Bergström sätta igång med tillverkning därav.
Fabrikslokalerna se inte mycket ut för världens ögon:
en mindre bondsmedja, en liten tillbyggnad till
gårdens sommarstuga samt bondgårdens kök. De mesta
gre-jorna hade ju Bergström redan, och för billigt pris
inköptes en gammal järnsvarv, som apterades för både
järn- och träsvarvning. Den svåraste nöten att knäcka
var, hur man skulle åstadkomma kvarnens viktigaste
del— själva maskinen så att säga — gjutjärnsspindeln,
som ju är dels cylindrisk, dels konisk med skruvformiga
vingar. Kupolugn var för dyrbart att anskaffa, men hur
Bergström experimenterade med de enkla resurser han
hade, kom han slutligen fram till en lösning och en
god sådan.
Som smältdegel användes en grund skål av järnplåt,
som invändigt klädes med eldfast material.
Gjutjärnsskrot från gamla järnspislar o. dyl. lägges i degeln och
övertäckes med träkol, varefter blästern sättes igång
och snett uppifrån får spela däröver.
Men det verkligt fina och nya. vid Bergströms
fabrikation är gjutjärnsformen och dess material: lera som
preparerats på ett alldeles särskilt sätt. Under en viss
tid utsättes den för himmelens alla väder för att få bort
den överflödiga fetthalten; sedan den så fått torka i
lämplig grad, har man clet mest utmärkta
formmaterial. Det är inte bara att det är hållbart, så man ibland
kunnat använda formarna flera gånger, utan det
viktigaste är att gjutgodsets yta blir så utomordentligt
vacker, att fabrikören funnit, att hans hemgjorda metod
vida överträffar de vanliga gjuteriernas.
Oskar Bergström är nu 75 år gammal och har
överlämnat fabrikationen till sin son Manfred, som har en
brorson som gesäll och sin hustru som målarmästare.
Det är vid målningen köket kommer till användning.
Kvarnarna försäljas ibland på de stora marknaderna
i Norrland, men någon särskild reklam för dem gör
man ej. Icke för ty inströmma orderna så rikligt, att
man med nuvarande resurser ej kan expediera dem så
prompt som önskligt vore, varför man också planerar
nya rymligare och modernare fabrikslokaler.
Det ovan relaterade torde utgöra ett exempel så gott
som något på, hur svensk uppfinnarförmåga parad med
arbetsamhet och energi, som inte ger tappt för mötande
motgångar, kunna föra fram till ett vackert resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
