Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN N OR DEN
377
Fig. 2. En ESAB-reparation å kanonbåten >Svensksund» 1904.
Bilden visar schematiskt sprickorna å det av gjntjärn tillverkade
slidskåpet, med mellanbalkar och lock, å fartygets ankarspel. Den
medelst svetsning utförda lagningen är all right ännu.
ningen berodde på att kväve oeh syre hade möjlighet
att uppgå i och blanda sig mecl det smälta materialet.
Likaså syntes den för arbetena använda elektriska
strömmen ej ha varit av lämplig art, i det att den icke
kunde på erforderligt sätt regleras med då förefintliga
apparater. Att endast med en strödosa strö något slags
svetspulver på svetsstället ansågs ej heller ge önskad
effekt. För att lösa dessa tre huvudproblem satte
Kjellberg nu i gång mycket tidsödande och dyrbara
experiment.
Till en början gällde det att utröna möjligheterna att
på ett bättre sätt än dittills reglera clen elektriska
strömmen och därjämte förbättra den använda nakna
metallelektroden, varvid han övergick till att
försöksvis påföra elektroden ett överdrag. Samtidigt sökte han
genom pudling av det nedsmälta materialet förbättra
dess konsistens.
Vid försöken att förbättra elektroderna, blev den
första uppgiften att så långt det lät sig göra fastställa ett
lämpligt kärnmaterial till desamma. Dessutom gällde
det att genom pudling av clen nedsmälta metallen i
förening med försök att så effektivt som möjligt utestänga
luftens kväve och syre från den smälta metall, som
passerade ljusbågen, samt åstadkommandet av en lämpligt
sammansatt elektrodbeklädnad jämväl möjliggöra
svetsning på undersidan av ett föremål. Det visade sig härvid
nödvändigt att draga nytta av vissa naturkrafter för
att förhjälpa det smälta järnet från elektroden till
svetsningsstället på föremålets undersida, clvs tvinga smält
järn att mot tyngdlagen vandra uppåt.
Dessa försök hade i stort sett lyckats till år 1907,
varvid även vunnits lösning av problemet såväl att
under pågående svetsning kunna bibehålla clen i elektroden
förefintliga metallens kvalitet som att i smältningen
kunna förändra elektrodmaterialets kemiska
sammansättning, så att det i nedsmält skick anpassade sig till
arbetsobjektets kvalitet eller erhöll annan önskvärd
egenskap. Ett stort mål hade därmed vunnits,
innebärande ett avgörande framsteg i den elektriska svetsningens
utveckling. Mycken tid, mycken möda och stora
uppoffringar hade det kostat innan man kommit dithän,
men det hade till gengäld lyckats att åstadkomma en
metod, som hade framtiden för sig. Enbart den
viktiga detaljen att genom svetsning i olika riktningar,
alltså även å föremålens underyta, kunna åvägabringa
en homogen och tät svetsfog av önskad hårdhetsgrad
och hållfasthet, var av revolutionerande betydelse —
heter det i minnesskriften — för clen elektriska
svetsningens praktiska tillämpning.
Att man ej slog sig till ro och lät sig nöja med de
dittills vunna framgångarna torde vara överflödigt att
nämna. Undan för undan ha sedermera inom ramen för
de patent, som uttagits på den här skisserade metoden,
utförts stora förbättringar i kvalitativt avseende såväl
beträffande grundmaterial som ifråga om slutprodukten
i svetsskarven. Dessutom har under omfattande
experiment ådagalagts en ständig strävan att genom ökad
ar-betshastighet förbilliga metodens användning och skapa
nya tillämpningsområden för densamma. På alla sådana
förbättringar ha tid efter annan patent blivit sökta och
undantagslöst erhållits.
Det första patent, som berör den av Oscar Kjellberg
utexperimenterade svetsningsmetoden, erhölls av K.
patent- och registreringsverket den 1 november 1906. Det
omfattade en nykonstruerad apparat, med vars hjälp
den elektriska strömmen från en vanlig
belysningsdy-namo kunde göras bättre användbar än förut. Därefter
beviljades en år 1905 inlämnad ansökan om patent på
sättet att genom pudling av det nedsmälta
svetsmaterialet erhålla förbättrad kvalitet hos den på- eller isvetsade
metallen.
I juni 1907 inlämnades i alla kulturstater
ansökningar om patent på en med ett av vissa ämnen
sammansatt hölje beklädd elektrod och dess användning, som
åvägabragt den dittills eftersträvade lösningen av de
viktiga huvudproblemen, att kunna dels verkställa
svetsning underifrån, dels i största möjliga grad förminska
det smälta elektrodmaterialets benägenhet att vid
passagen av ljusbågen från elektrod till arbetsstycke ur
luften absorbera syre och kväve, vilka, menligt inverka på
Fig. 3. Medelst armerad betong förstärkt bro över Severn i
England, utförd i gjutjärn. Armeringsjärnens ändar svetsades fast vid
brons gjutjärnsdelar, varpå betongen göts omkring de sålunda
erhållna nva sektionerna. Även för skarvning av de grövre
arme-ringsjärnen användes den Kjellbergska svetsningen i stor
utsträckning. Arbetet utfördes medan bron trafikerades som vanligt.
det nedsmälta materialet både under och efter
svetsningens utförande, samt dels tillföra svetsningarna
lege-ringsmetaller för att ernå önskad kemisk
sammansättning och mekanisk kvalitet.
Senare ha, som förut nämnts, tid efter annan på
grundval av då framkomna konstruktioner utarbetats
förbättringar, vilka i sin ordning givit anledning till
omfattande patent. Under hela den tid verksamheten
bedrivits ha oförtrutet experiment och
undersökningsarbeten företagits för att fullkomna elektroderna. Trots
tillfredsställelsen vid en jämförelse mellan
svetsningsresultaten nu och för 25 år sedan, synes den yttersta
gränsen för kvalitativa förbättringar ännu ej vara fullt
uppnådd. Steg för steg arbetas vidare mecl metodens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
