Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN N OR DEN
387
olika lokaler i Stockholm, däribland ett särskilt för
ändamålet i Frihamnen uppfört magasin om 600 kvm, där
större föremål äro förvarade.
Till regeringen har riktats en underdånig
framställning om provisoriskt upplåtande av vissa delar av f. d.
Livregementets dragoners kasernetablissement för
museets utställningsändamål, och det är att hoppas, att
dessa för museets ändamål synnerligen lämpliga lokaler
skola kunna ställas till förfogande.
Behovet av lokaler har redan uppmärksammats av K.
m:t på så sätt att genom beslut den 9 november 1928
museet beviljats del i penninglotteri under andra
halvåret 1929 med 50 000 kronor, vilket belopp skall
avsättas till en byggnadsfond.
*
Såväl till biblioteket som till Tekniska museet ha ett
stort antal gåvor överlämnats. Här må endast
omnämnas det av professor och fru Odelstierna skänkta s. k.
Rinmanska arkivet.
Ajkademien har haft glädjen mottaga från en givare,
som önskar vara okänd, en donation i form av en
aktiepost på nominellt 100 000 kronor på sådant villkor att
donator under sin livstid åtnjuter avkomsten. Akademien
har under året även mottagit ett antal i årsberättelsen
specificerade bidrag och gåvor, för vilka den står i
tacksamhetsskuld till ett stort antal givare.
Akademien har alltjämt njutit förmånen av välvilja
och gott samarbete från myndigheters och befryndade
sammanslutningars sida, förpliktande till tacksam
erkänsla,
Stockholm den 24 oktober 1929.
Ernst Bredberg.
Skydd mot inbrott.
Det ursprungliga sättet att skydda värdesaker mot
tillgrepp består i att göra förvaringsrummet för
värdeföremålen i hög grad mekaniskt motståndskraftigt och
att stänga de nödvändiga dörrarna genom konstlås. Man
strävar därefter, att förstöringen av förvaringsrummet
eller dess lås skall taga så lång tid, att en periodisk
kontroll skall vara tillräcklig för att förhindra densamma.
Å andra sidan betjänar sig inbrottstekniken av
ständigt nya medel att på kortaste möjliga tid utföra
inbrottet. Av det sagda framgår, att mekaniska medel endast
kunna fördröja, men icke säkert förebygga ett inbrott.
Full säkerhet för ernåendet av det önskade målet
erbjuder endast en tillförlitlig och ständig bevakning. Men
en sådan fordrar vakter och är alltså dyrbar.
En annan form av bevakning erbjuder
fjärrsignale-ringsteknikens hjälpmedel. Elektriska
övervakningsanläggningar måste vara så utförda, att en självkontroll
av alla viktiga delar förefinnes. Å ena sidan avvärjes
därigenom försök att göra den elektriska
skyddsapparaten overksam, å andra sidan upptäckas genast sådana fel
som ändringar i batteriet, isolationsfel i ledningen,
nötning eller dylikt.
Signalen om sådana händelser kommer automatiskt
och i bättre anläggningar på sådant sätt, att felets art
genast angives akustiskt och optiskt. Vidare måste de
elektriska övervakningsanläggningarna leda signalen om
varje störning till alldeles bestämda ställen, där under
alla omständigheter ögonblicklig hjälp är att påräkna,
För att icke i förtid varna inbrottstjuven avstår man i
regel från att göra alarmsignalen hörbar vid platsen
för inbrottet, utan leder den på för inbrottstjuven
ohörbart sätt till en plats, som kanske är långt borta, I nyare
tid leder man signalen på egna ledningar till
polisstationerna, där apparaterna genast visa, var inbrottet ägt
rum. Huru ett sådant fall tar sig ut i praktiken,
framgår bäst av ett exempel.
En natt helt nyligen försökte ett par inbrottstjuvar
att från källaren komma in i de däröver liggande
affärs-lägenheterna hos en firma i Berlin. Rummen äro
säkrade och hava en ledning till polisen. Vid
inbrottsförsöket trädde apparaterna i verksamhet på avsett sätt, och
cirka två minuter efter inbrottsförsökets början var
polisen på platsen. Samtliga utgångar besattes och huset
genomsöktes, varvid brottslingarna ertappades på bar
gärning. De hade endast lyckats knacka bort en liten
bit av putsen i källartaket.
Formen på skyddsanordningarna växlar efter
omständigheterna, De viktigaste metoderna äro följande.
För säkring av kassavalv och kassaskåp betjänar man
sig av en känselanordning, s. k. kassavalvspendel. Med
hjälp av ett finkänsligt, små rörelser starkt förstorande
hävstångssystem kontrolleras valvdörren. Genom
borrning, svetsförsök, skakningar inträda
materialförskjutningar, vilka äro tillräckliga att bringa
hävstångssystemet ur dess läge. Detta sätter då i gång ett
kontaktsystem, som åstadkommer en signal. I en annan
utföringsform använder man elektroakustikens hjälpmedel.
Man uppställer i det rum, som skall säkras, en
mikrofon av lämplig känslighet och går ut ifrån, att
inbrottsförsök oundvikligt äro förenade med buller. Dessa ljud
förstärkas kraftigt och överföras på ett relä, som utlöser
en godtycklig alarmapparat; dessutom kunna de
förstärkta ljuden avhöras på säkert ställe.
Vid alla dessa anordningar användes viloström,
företrädesvis i bryggkoppling, så att försök att oskadliggöra
anordningen till exempel genom kringgående av
kontakterna göras overksamma. Ingreppen leda i stället till
anordningens normala funktion, dvs alarm. En utvidgning
av sådana anläggningar består däri, att man leder de
skyddade metalltrådsledningarna delvis i form av tak-,
vägg- och golvnät, för att sålunda ha en flerfaldig
säkerhet. Batterierna anbringas antingen i själva
kassaskåpet eller säkras genom en särskild strömkrets, som
även vid spänningens upphörande åstadkommer alarm.
Elektriska skyddsanordningar äro icke ämnade att
ersätta det mekaniska skyddet. De äro att uppfatta som
komplettering, men giva vid gott utförande säkerhet för
att det avsedda ändamålet helt uppnås. De möjliggöra
förbytarens gripande på bar gärning och inbespara
därigenom ofta en dyrbar apparat för hans efterspanande
och överbevisning.
(Forschungen und Fortschritte.)
Wt.
Litteratur.
Sveaska kulturbilder, del I och II. Av Sigurd
Erixon och Sigurd Wallin. Skoglunds Bokförlag,
Stockholm 1929. — Pris häft, kr. 11,50 pr del.
Barndomens kaleidoskop med dess skimrande
glasbitar och deras mångfärgade figurer minnes väl mången
ännu. Hur fina symmetriska figurer kunde man inte
åstadkomma genom en lätt skakning och hur kunde icke
dessa småbitar sätta fantasin i rörelse! Jag påmindes
livligt om detta, när jag bläddrade i ett nyutkommet
arbete, vars av små uppsatser hopfogade helhet är ett
kaleidoskop, där bitarna äro om varandra blandade ädel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0389.html
