Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
INDUSTRITID N IN GEN NORDEN
pen vunna resultaten, blevo, även om de för ändamålet
tvingades till en nog så krävande fortsättning i arbetet
på det vetenskapliga materialet, mera betraktade som
rena yrkesutövare på ett område, vars vetenskapliga
karaktär för ingenjörens del ej erkändes. Först på senare
tid synes man hava kommit dithän, att man velat
erkänna tillvaron av en teknisk-vetenskaplig verksamhet.
Distinktionen göres nog ännu i dag, och detta är rätt
förståeligt, om man nämligen skiljer emellan och gör
klart för sig vad som menas med teknik och
teknisk-vetenskaplig verksamhet.
Framl. professor Magnell har definierat de båda
begreppen sålunda: »Teknik är förfaringssätt eller metod
att för människans mångskiftande behov tillgodogöra
naturens rikedomar av energi och råmaterial. Sådan
metod må vara grundad på än så djupgående teorier —
själva utövandet och tillämpandet av desamma är dock
icke något vetenskapligt arbete.» —
»Teknisk-vetenskaplig är den verksamhet, som är inriktad på utfinnandet
av dylika förfaringssätt eller metoder och därvid söker
nå detta mål på den systematiska forskningens och
slutledningens väg med utgångspunkt från vetenskapligt
klarlagda förhållanden.»
Äro dessa definitioner riktiga, måste ock slutsatsen
bliva den, att den tekniskt-vetenskapliga utbildningen
utgör själva förutsättningen för att vi mecl framgång
skola kunna till allas nytta tillgodogöra oss allt, som
naturen bjuder oss i växlande former.
Insikten om detta är nog inte heller alldeles så ny,
som man vid första påseende skulle tro.
*
Det är nog ingen tillfällighet, att K. tekniska
högskolan i Stockholm, Polyteknisk Læreanstalt i
Köbenhavn och Chalmers tekniska institut i Göteborg så tätt
på vartannat kunnat fira 100-årsjubileer.
Situationen vid 1800-talets början och de närmaste
årtiondena därefter var följande:
Volta hade visat, hur elektriska strömmar kunde
åstadkommas. Örsted hade påvisat elektromagnetismen.
Watt hade strax förut åstadkommit en användbar
ångmaskin, som kom till användning för såväl båtar som
lokomotiv osv.
Man hade sålunda på en relativt kort tid fått material
för så mycket helt nytt och så många möjligheter att
vidga dess tillämpning.
Skulle emellertid arbetet därför med framgång
kunna upptagas, var det oundgängligen nödvändigt att
fostra ett nytt släkte därtill. Så gjorde sig behovet av
tekniska skolor ungefär samtidigt gällande på olika håll,
och så förklaras det, att även de nordiskas 100-årsjubiléer
så nära sammanfalla — ja strängt taget skulle de för
Chalmersska institutet och Polyteknisk Læreanstalt ha
infallit på samma dag eller den 5 november.
Det är ju endast helt naturligt, att utbildningen till
att börja med inställdes mera yrkesmässigt-fackligt än
teoretiskt betonad. Allt efter som tiden gått och
uppgiften vuxit, har emellertid ock hela undervisningssystemet
ändrat karaktär och blivit mera vetenskapligt.
I mån som denna undervisningsverksamhet blivit
mera djupgående, vidgad och betydelsefull i sina resultat
ha själva läroanstalterna vuxit i anseende och
erkännande för att slutligen bliva tekniska högskolor — och det
är blott en av de tre hundraåringarne i Norden detta
senare ännu ej till namnet förunnats, nämligen Chalmers
tekniska institut.
Tusenden och åter tusenden hava under cle hundra
åren utexaminerats från alla dessa tekniska läroanstal-
ter och i tusenden räknas enbart de, som utgått från
Chalmersska institutet, och alla ha de under flera eller
färre år fullgjort sitt arbete i kulturutvecklingens tjänst!
Vad har då resultatet blivit?
Vi nutidsmänniskor ha just därför att vi leva mitt i
allt detta nya, som ständigt uppenbarar sig, så svårt att
rätt skatta vad tiden bjuder oss. Vi ta omedelbart emot
det nya, som kommer, utnyttja det intensivt, vänja oss
snart vid det som något självklart och så glömma vi så
gärna att vara erkännsamma, och tacksamma för vad
vi fått.
Nej — skulle man kunna rätt bedöma vad cle senast
flydda 100 åren bragt oss inom enbart teknikens
område, så skulle därtill behövas, att vi kunde i en bild
sammanfatta huru livets alla förhållanden ställde sig
för 100 år sedan och i en annan huru cle ställa sig nu!
Det tjänar till intet att ens försöka!
Jag vill blott i korthet erinra om huru tid och avstånd
minskats tack vare allehanda nya
kommunikationsmedel till lands, på havet och i luften, hur clet talade ordet
och musikens harmonier på kortare tid än sekunden på
etervågor bäres genom rymden mellan än så avlägsna
punkter på jorden, hur tack vare elektriciteten energin i
våra brusande älvar tvingas att lysa, värma och arbeta
i våra hem.
Tack vare maskinella tillverkningsmetoder, ordnad
stordrift och fullkomnad organisation kunna nutidens
människor vara bättre klädda, bo, leva och få bättre
vård än förut — ja, för visso den materiella
utvecklingen har gått framåt med stormsteg, frågan är blott, om
clen andliga följt med och om människorna blivit bättre
och lyckligare än förut!
På detta senare tillkommer det ej mig att söka finna
något svar — jag tror mig blott kunna utan överdrift
konstatera, att kulturutvecklingen gått ofantligt
framåt och att ingenjören haft och har sin mycket
väsentliga andel däri och att han med tillfredsställelse kan se
tillbaka på sitt verk.
Frågan i vad mån chalmersingenjören för sin del
bidragit till denna utveckling får kanske vid detta
tillfälle anses naturlig. Ja, det är givetvis omöjligt att
specificera, men vill man få en någorlunda god uppfattning
om vad Chalmersska institutet betytt och genom sina
elever uträttat, så har man ett gott material för studier
i clet utomordentligt vackra och värdefulla
uppslagsverk över från Chalmers under skilda epoker
utexaminerade elever och deras verksamhet, som under
uppoffrande och hängivet arbete av professor Bodman
utgivits till jubiléet.
Läs namnen noga, se vad deras barare sysslat eller
äro sysselsatta med inom olika områden i alla världens
hörn, addera så samman allt vad cle gjort, och jag tror
nog att det gamla institutet kan med heder blicka
tillbaka på vad det både velat, kunnat, verkat och genom
sin elevskara åstadkommit under år som flytt!
Betyder nu ingenjören så mycket för samhället och
kulturutvecklingen — kan man då anse, att samhället på
rätt sätt erkänner och visar detta genom att anvisa
honom en motsvarande ställning?
Denna fråga kan besvaras både med ja och nej.
Till en början må ju betonas, att ej envar, som så
kallar sig, gör skäl för namnet ingenjör. Vacl menas
då med en ingenjör. Även härpå har Magnell svarat
sålunda: »Endast den gör skäl för namnet ingenjör, som
genom teoretiska studier och praktisk verksamhet
förvärvat sig sådana insikter i ett tekniskt yrke, att han
behärskar de därinom använda metoderna såväl i
princip som i tillämpning och som tillika äger sådant mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0392.html
