Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Inflytelse - 14. XII. At förståndet hos Människan genom förnuftets upodling...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wäl i tiden och i evigheten; hon blifwer lyckelig och
salis då hon förwärfwar sig wishet och håler wiljan
under dess lydnad, men olyckelig om willjan sår råda
öfwer förstäåndet; ty willjan är af namren böid till det
onda, derföre, om den icke tyglas och underwisas
igenom förständet, sä skulle människan rusa fram uti all slags
noska och med willddjurs natue samt sköfla och mörda,
ör at winna sina egennyttiga och regeringslysina
andatäl. utom dess, om icke förstän det skulle sarskilt kunna
rua sig upp öfwer willjan och genom fullkomnande aft
wohet, underwisa och styra henne, så skulle människan
ickeara människa utan best; ty hennes tankar blefwo
fast änkade wid de naturliga begären, och kunde icke
swäfa ut i den förnuftiga werlden, ei heller skulle hon
kunnaala, utan endast gifwa tillkänna sina begär, genom
framlpande af ett otydligt läte, likt de oförnuftiga
kregtur. utom denna skillnaden emellan männi ans
förståndch wiljjans naturliga böjelser, skulle hon
omöjeligen kun göra förnuftiga undersökningar och slutsatser,
utan wa helt och hållet under samma drift (inssinct)
som diure ännu mindre hade hon kunnat underratta
si om Guoch fapelsens werk, eller hafva någon ssage
förbindelse ed Gud; följakteligen icke smaka
odödlighetens lycksehet. Nu efter alt utscende tänker och
will människ sjsom af sig sielf, och detta utseende i
werket satt, det motswarande på människans sida till
föreniag och shand med Gud; ty al förening måse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
