Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Inflytelse - 14. XII. At förståndet hos Människan genom förnuftets upodling...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wara ömsesedis, annars händer den icke, likasom enel.
lan weckande Getiv) och lidande (passiv) icke sins någon
förening, med mindre den sednare förbinder sig genom
återwerkan (reaction) med den förra. Gud allena är
den försia werkan och människan låter werka på sig, hon
återwerkar då, efter utseende liksom af sig stelf, fast
än den i sitt inre är ifrän Önd. Då detta
rätteligen begripes, kan det tjäna at wisa hurndan
kärleken i månniskans willja är, då den är uplyft oc
syrd af ett rättskafsens förstånd, och hurndan
mälniskan är då hon icke är uplyft och styrd af
förstämdet. Då willjans egenstaper hos människan icke öfper,
ensstämma med förstånbet, utan det senare är syslrsatt
med himmelska ting, när den förras begär äro fösade
wid jordiska ting, så kan denna människan liknas id en
örn, som swingar sig höat up i luften, men då han ser
rofwet, lägt under sig, ilar han ned och förtak dit
samma: äfwen kan en sådan människa liknas wid en
horkarl, som i sällskap-med sina wenner utropar dyadens
och kyskhetens höga wärde, men på en gång löper ifrån
dem, ned i källaren, och utöfwar sin otukt med en skinld
skioka; likaså med en illistig tiuf, som är wäktare i ett
torn, men då han ser ett byte under sig, isar han ned
och röfwar: sådan är den människan, hwars willja och
begär icke öfwerensstämma med dess försiänds uplysning,
ntan är nedfunket i grofheter och finliga lustar. Helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
