Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Inflytelse - 14. XII. At förståndet hos Människan genom förnuftets upodling...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wara ömsesedig, annars händer den icke, likasom
emellan werkande (activ) och lidande (passiv) icke fins någon
förening, med mindre den sednare förbinder sig genom
återwerkan (reaction) med den förra. Gud allena är
den första werkan och människan låter werka på sig, hon
återwerkar då, efter utseende liksom af sig sielf, fast
än den i sitt inre är ifrån Gud. Då detta
rätteligen begripes, kan det tjäna at wisa hurudan
kärleken i människans willja är, då den är uplyft och
styrd af ett rättskaffens förstånd, och hurudan
människan är då hon icke är uplyft och styrd af
förståndet. Då willjans egenskaper hos människan icke
öfwerensstämma med förståndet, utan det senare är syslosatt
med himmelska ting, när den förras begär äro fästade
wid jordiska ting, så kan denna människan liknas wid en
örn, som swingar sig högt up i luften, men då han ser
rofwet, lågt under sig, ilar han ned och förtär det
samma: äfwen kan en sådan människa liknas wid en
horkarl, som i sällskap med sina wenner utropar dygdens
och kyskhetens höga wärde, men på en gång löper ifrån
dem, ned i källaren, och utöfwar sin otukt med en skiuld
skiöka: likaså med en illistig tiuf, som är wäktare i ett
torn, men då han ser ett byte under sig, ilar han ned
och röfwar: sådan är den människan, hwars willja och
begär icke öfwerensstämma med dess förstånds uplysning,
utan är nedsunket i grofheter och sinliga lustar. Helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
