Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
tillater. Det är då för galt i vort århundrade, tycker inte papa
det? Mitt rum måste jag dela med den otrefliga Annikken;
jag var då så säker om att hvarje dam skulle ha ett eget rum
att disponera öfver, men så tyckes de inte tänka här,
åtmin-stone. Landshöfdingens soner äro mycket trefliga, en af dem
kurtiserar mig vådligt, men jag tror då inte jag vill gifta mig
med honom, eller hvad rådor papa mig till? När jag nu
ändt-ligen engång kommer hem, får då papa till forstå middagen
bestå champagne, ty af denna herrliga dryck har jag ej här
smakat en droppa, så papa kan forstå hur tarfligt vi lefva.
Hälsa hjärtligst till mama.
Papas tilgifna dotter
Ebba.
MAREN ANNES VENINDE
Midt i den tyske time et par dage efterat Maren Anne
var begyndt paa skolen, blev hun meget overrasket ved
at en sammenrullet seddel blev kastet bakfra over
hendes skulder ned paa pulten foran hende. Det var et poem:
„Maren Anne
I din panne
Er vist et lager
Av lærdoms sager.
Men bak din ryg
Sitter ikke tryg
En der med sorg
Heter Hilleborg."
Maren Anne vendte sig forbauset om. Der sat et rødt
ansigt i et eneste smil, de blaa øine forsvandt av bare latter
i det tykke kind.
„Det er fra mig," hvisket det smilende ansigt og bøide
bare hodet likesom til præsentation.
Maren Anne var altfor skikkelig til at snakke i timen, men
bøide bare hodet smilende igjen.
Det var den første begyndelse til Maren Annes og
Hille-borgs venskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
