- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
430

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mängdmätning och täthetsbestämning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLMÄNNA TEKNISKA MÄTNINGAR

Fig. 4/4. Principen för Mårtens spegeU
apparat med kikare.

antingen ske med kikare och skala (fig. 4/4)
eller genom avbildning via spegeln av en
spalt eller ljusfläck på skalan (kallas ofta
objektiv avläsning).

Mårtens spegelapparat användes även
för vinkelmätning exempelvis vid vrid*
ningsprov på axlar.

Om avståndet mellan spegel och skala
är A och utslaget e, så är

tg2* = -f

(2)

För små vinklar är tg29?^2<p, men för
större utslag måste man korrigera det av*
lästa värdet för att få proportionalitet mot
vinkeln. Korrektionens storlek för olika
utslag och avstånd spegel—skala framgår
av tab. 84/1.

Kikaren skall vara inställd på dubbla
avståndet spegel—skala.

Vid den objektiva metoden (fig. 4/5) låter
man ljuset från en skarpt markerad ljus*
källa (spalt, glödlampa med rak tråd, en
mörk tråd i ett för övrigt lysande fält)

Fig. 4/5. Objektiv avläsning av spegeU
apparat.

reflekteras från spegeln efter passage ge*
nom en lins; ljuskällan avbildas sedan på
skalan. Linsens brännvidd bör vara lika
med avståndet mellan ljuskällan (skalan)
och linsen.

Även här gäller naturligtvis vad som
ovan sagts om korrektion av utslaget vid
stora vridningsvinklar. Avståndet mätes
mellan spalten och linsens mittpunkt.

Litteratur: Kohlrausch, Praktische Physik
1, 18. Aufl., s. 45-46.

Kap. 5. Mängdmätning och
täthetsbestämning.

Vågar

Allmänt. För bestämning av massor och
vikter användas vågar. Dessa äro i prin*
cip byggda så, att de jämföra vikten hos
den kropp, vars massa sökes, antingen
med en känd vikt eller med kraften hos
en fjädrande anordning.

Enligt dessa båda grundprinciper har
ett stort antal olika vågtyper utvecklats.
De viktigaste äro:

a. Balansvågar, där tvenne vikter balan*
sera varandra medelst en enkel hävstång
eller ett system av dylika. Alltefter an*
vändningsområdet finnas ett flertal olika
typer: den enkla balansvågen, som är den
för vetenskapligt bruk dominerande, sam*
mansatta balansvågar (decimalvågarm.m.)
samt balansvågar, som direkt ånge den
vägda massan genom utslag på en skala.

De enkla balansvågarna ha av alla våg
typer den största absoluta och relativa
noggrannheten, vilken jämte vanligen före
kommande värden på den maximala be
lastningen framgår av följande tabell. Det
däri införda begreppet vågkonstanten de
finieras som den övervikt, som ger en

430

INGEN 1ÖRSHANDBOKEN I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free