Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningars egenskaper - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lösningars egenskaper
vid konstat volym (bombkalorimeter), fås
experimentellt AU.
Bildningsvärmet för ett ämne är reaktion*
värmet för den reaktion, i vilken ämnet
bildas ur sina grundämnen. Denna reak*
tion kan ofta ej mätas i kalorimeter, om
den överhuvud är utförbar.
AF, AG och kunna erhållas indirekt
på samma sätt som reaktionsvärmet ovan
genom kombination av reaktioner med
dessa storheter kända.
Termodynamikens tredje huvudsats uttalar
att entropin för en ren, kristalliserad sub*
stans är noll vid absoluta nollpunkten.
Med stöd härav kan man för vid absoluta
nollpunkten rena, kristalliserade ämnen
med kännedom om värmekapaciteten vid
olika temperaturer beräkna entropin vid
temperaturen T enligt:
O T
Tn
vari Cp är värmekapaciteten vid konstant
tryck och temperaturerna Tlt T2, • • Tn
svara mot olika slags omvandlingspunk*
ter (smältpunkt, kokpunkt m. fi.), vid
vilka entalpitillskottet är AIlt Al2i ...
Aln. Integralerna kunna beräknas gra*
fiskt, och Cp varierar på sådant sätt, att
den första är konvergent.
Värden på Al, AG och för bildning
av olika ämnen finnas tabellerade. Oftast
vill man finna AG (jfr »Kemiska jäm*
vikter» s. 514), och återfinnes ej denna
storhet direkt, kan den beräknas ur de
andra enligt formeln AG = AI—TAS.
Lösningars egenskaper
Icke-elektrolyter. I en tvåkomponentlös*
ning kallas ofta den ena komponenten
lösningsmedel och den andra löst ämne.
Då endast den ena komponenten är vätske*
formig i sitt rena tillstånd, kallas den
lösningsmedel, men då båda komponen*
terna äro vätskeformiga, är skillnaden ej
sträng. I allmänhet kallas dock den kom*
ponent lösningsmedel, som är närva*
rande i störst mängd.
Koncentrationen av en komponent (t. ex.
nummer i) i en lösning (två* eller fler*
komponents*) mätes i följande enheter.
Viktsprocent tarvar ej närmare förklaring.
Molbråket (x{) uttrycker hur stor bråkdel
komponentens moler utgöra av totalantalet
mol, alltså xi = nij(n1 + n2 + n3 +...), där n
är antalet mol av olika komponenter.
lOOx; kallas molprocent. Molariteten (C,-)
anger hur många mol det finnes av kom*
ponenten i en liter lösning. Molaliteten
eller viktsmolariteten (m•) anger antalet
mol per 1 000 g lösningsmedel.
Henrys lag behandlar ursprungligen
sambandet mellan en gas’ löslighet i en
vätska och dess partialtryck i ångfasen
däröver. Förutsatt att molvikten är den*
samma i båda faserna, råder direkt pro*
portionalitet mellan koncentrationen och
partialtrycket, och detta upp till sådana
koncentrationer, som fortfarande kunna
sättas approximativt lika med aktiviteten
(jfr »Kemisk termodynamik», s. 509).
Allmänt gäller proportionalitet mellan
koncentration i vätskefasen och partial*
tryck i ångfasen för ett ämne i en lös*
ning. Är ämnet en vätska, och gälla
ideala lösningsförhållanden över hela
koncentrationsområdet xi = 0 —»- 1, kan
lagen skrivas:
Pi = PiOxi
vari pi0 är ångtrycket över den rena kom*
ALLMÄNNA DELEN
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
