Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrodpotentialer
kraft är tillgänglig för mätning, och vi
kunna alltså även mäta skillnaden mellan
två elektroders normalpotentialer. Sätta vi
då godtyckligt en normalpotential lika
med 0, äro även de övriga fastlagda. Man
har valt att sätta potentialen för normaU
vätgaselektroden, vari en platinerad plati*
natråd ombubblad av vätgas av 1 Atm
tryck är nedsänkt i en lösning med väte*
jonaktiviteten 1, lika med 0.
Vätgaselektroden H + (aH+)/H2(l Atm).
Pt har alltså potentialen
RT
e= F ln aH+
ël 1 t
p ln’H+ ’ mH+ —
- _ 2,303 • RT • pH d!er
F
vid +20°Ce=—0,o58-pH voit. För att
kunna mäta pH och elektrodpotentialer
måste man alltså utgå från någon lösning,
vars pH antas känt.
Tabell, som upptar normalpotentialerna
för olika metallelektroder gentemot sina
metalljonlösningar i stigande följd, kallas
ofta »spänningskedjan». Se Fysikaliskt^
tekniska tabeller, tab. 54. Om ett bleck av
metall nedföres i en lösning av en ädlare
metall (alltså en metall, som står senare i
spänningskedjan), utfälles den sistnämnda,
och den förra går i lösning, vilken reak*
tion kan tänkas försiggå i mikroskopiska
element. Av samma anledning äro de me*
taller, som stå före väte, »väteutdrivande».
För bestämning av anjonaktiviteter kan
man använda elektroder av andra slaget,
t. ex. Cl—/AgCl,Ag, vari AgCl finnes i
fast form. Potentialen följer formeln:
RT ,
e = e0— — ln acl-
En annan dylik elektrod är kalomelelek=
troden Cl—/HgCl.Hg, där vätskan brukar
utgöras av en KCl*lösning av känd kon*
centration (oftast mättad). Dess potential
beror av klorjonaktiviteten. KCl*lösningen
sättes i sin tur i kontakt med provlös*
ningen, vars andra elektrod t. ex. kan ut
göras av en vätgaselektrod för bestäm
ning av vätejonaktiviteten. Kalomelektro
den användes ofta som standardelektrod
(referenselektrod). Dess potential i olika
KCl*lösningar erhålles ur litteraturen. (Det
är att märka, att även vid vätskekontak*
ter uppstå små potentialskillnader.)
För bestämning av pH använder man i
allmänhet bekvämare anordningar än vät*
gaselektroden, vilken i vissa fall t. o. m.
kan vara omöjlig att använda. De vikti*
gaste äro glaselektroden och kinhydron=
elektroden. För deras användning och för
övriga möjligheter att bestämma pH hän*
visas till Del II.
Redoxpotentialer, polarisation. En platina*
elektrod, som nedsänkes i en lösning in*
nehållande ett redoxsystem, dvs. ett sy*
stern, vari reaktionen
reducerat ämne = oxiderat ämne +
+ z elektroner
kan inträffa, kan mottaga eller avgiva
elektronerna, och erhåller en potential
enligt:
. RT , aoX
zr ared
Detta kallas en redoxpotential, och ett
exempel på ett dylikt system är
Fe2+ = Fe3+ + e~
Även mer komplicerade system behandlas
på samma sätt, och aktivitetsprodukterna
ingå då i formelns ln*uttryck.
Vid elektrolys uppträda på grund av
koncentrationsändringarna i elektrodernas
närhet och på grund av beläggningarna
på elektroderna motelektromotoriska kraf*
ter. Fenomenet kallas polarisation. Den
del, som beror på koncentrationsänd*
ringarna, koncentrationspolarisationen, be*
tyder minst och kan nedbringas genom
omröring. Den andra delen, den s. k.
ALLMÄNNA DELEN
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
