Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antimon - Kol - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OORGANISK-KEMISKA FÖRENINGAR
vilka ha användning som färgämnen och
som avhårningsmedel i garveriindustrin.
De begagnas även i fyrverkeripjäser.
Antimon: Sb
Atomvikt: Sb = 121,76. Smpt: 630°, kpt:
1380°. Antimon kan förekomma i två mo*
difikationer, en metallisk med specifik vikt
6,68 och en instabil, icke*metallisk modifi*
kation med gul färg. Antimon, som i sina
föreningar är 3* eller 5*värd, liknar i sina
kemiska och fysikaliska egenskaper arse*
nik men har mer metalliska egenskaper.
Sålunda bildar antimon positiva joner.
Salterna t. ex. Sb2(S04)3 antimonsulfat,
Sb(N03)3 antimonnitrat, sönderfalla dock
lätt i vatten (hydrolys). Även radi*
kålen SbO, antimonyl, bildar salter
t. ex. kräkvinsten, kaliumantimonyltartrat,
KSb0C4H406 • %H20. Femvärd antimon
förekommer huvudsakligen som antimo*
nat, salter av H3Sb04, antimonsyran. Som
råvara för antimonföreningar begagnas
huvudsakligen mineralet spetsglans Sb2S3,
metallglänsande långa kristaller.
Framställning:
1. Spetsglans smältes med järn:
Sb2S3 + 3Fe = 3FeS+2Sb
2. Spetsglans rostas till Sb203, vilken
därefter reduceras med kol:
Sb203 + 3C = 2Sb + 3CO
Användning: Antimon begagnas i ett fler*
tal legeringar t. ex. stilmetall för gjutning
av typer till tryckerier, lagermetaller och
s. k. hårdbly.
Antimonföreningar
Antimon reagerar med klor under bild*
ning av flytande färglös antimonpenta*
klorid, SbCLj. Antimonpentaklorid begag*
nas som kloröverförare vid klorering av
organiska föreningar. Antimonklorid (an*
timonsmör) SbCl3, består av mjuka färg*
lösa kristallblad med smörliknande kon*
sistens. Förutom det viktiga antimonmine*
ralet Sb2S3, spetsglans, och Sb2S4, före*
kommer en karminröd oxisulfid, Sb,OS2,
vilket senare under namn av antimonzin*
nober begagnas som målarfärg. Antimon*
sulfider begagnas bl. a. i fyrverkeripjäser.
Sulfiderna äro lösliga i alkali och alkali*
polysulfider.
Förbrännes antimon i luft erhålles Sb203,
vitt pulver. Salpetersyra oxiderar antimon
till Sb203 och till antimonsyra, H3Sb04.
Antimons beständigaste oxid är tetroxiden
Sb204. Sb(OH)3 erhålles som en vit fäll*
ning om antimonsalter behandlas med
hydroxider. Fällningen är löslig i över*
skott av alkali, varvid bildas antimoniter.
Antimonhydroxid har således amfotära
egenskaper. Antimonsyrans, H3Sb04, kemi
är analog med fosforsyrans. Sålunda äro
förutom ortosyran även pyro* och me*
taantimonsyra kända.
Antimonföreningar begagnas inom me*
dicinen.
Kol: C
Atomvikt: C=12,oi. Smpt: ca 3 500°. Kol
förekommer i två modifikationer, grafit,
specifik vikt 2,25 och diamant, specifik
vikt 3,51. S. k. retortkol, benkol, aktivt
kol uppvisar en mer eller mindre ordnad
struktur av grafittyp.
Kol är vid rumstemperatur föga reak*
tionsbenägen. Endast fluor reagerar med
finfördelat kol vid rumstemperatur. Vid
högre temperatur reagerar kol med väte,
kväve och svavel men framför allt med
syre, med vilket kolet beroende på mängd*
förhållandena och temperaturen bildar
koldioxid eller kolmonoxid. Kolatomerna
ha en utpräglad förmåga att binda var*
andra till kedjor och ringar. Föreningar
mellan kol och väte räknas som den orga*
niska kemins stamföreningar (kolväten).
Föreningar mellan kol och metaller kal*
las karbider, av vilka flera ha teknisk be*
536
INGFNJÖRSH ANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
