Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Organiska kemiska föreningar - Inledning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORGANISK-KEMISKA FÖRENINGAR
Ingenjör R. Nylander
Inledning
Den organiska kemien behandlar de
kemiska föreningar, som innehålla grund*
ämnet kol. Förutom detta ämne ingår väte
och i allmänhet syre samt mindre ofta
halogener, svavel, kväve, fosfor m. fi.
Orsaken till att just kolföreningarna
avsöndrats till en särskild grupp av ke*
mien, är den oerhörda mängd sådana
ämnen, som äro kända. Den förnämsta
anledningen till detta är att kol är det
enda ämne, vars atomer i större utsträck*
ning kunna binda varandra. Detta kan ske
i form av raka eller förgrenade kedjor
(alifatiska föreningar), ringar (isocykliska
föreningar) samt i ringar, vilka även inne*
hålla atomer av något annat ämne (hetero«
cykliska föreningar).
De organiska föreningarnas mångfald
och egenart beror även på att atomerna
äro s. k. homeopolärt bundna. Den homeo*
polära bindningen har en bestämd rikt*
ning, vilket medför att icke blott avstån*
det för en viss atom från en annan är
givet, utan att det inbördes läget i rymden
även är fullt fixerat. Detta är orsaken till
vissa slag av isomeri dvs. att flera olika
ämnen kunna ha samma empiriska sam*
mansättning (se nedan).
En annan av den homeopolära bind*
ningens egenskaper är dess svårupplös*
lighet. Ett reversibelt sönderfall, som
skulle motsvara dissociationen av oorga*
niska föreningar i lösning, förekommer
därför icke eller endast obetydligt hos
de organiska föreningarna. Reaktioner
mellan dessa försiggå därför i allmänhet
relativt långsamt.
All MANNA DFIFN
En kolatom kan åskådliggöras som en
reguljär tetraeder i vars tyngdpunkt atom*
kärnan befinner sig. Riktningen på valens*
krafterna kommer då att vara lika med
sammanbindningslinjen mellan kärnan och
tetraederns hörn. Vinkeln mellan två
valensriktningar blir således 109° 28’.
I fig. 1 är skisserat strukturen hos en
förening med sammansättningen C2X6.
Erfarenheten har visat att bindningen
C—C icke är alldeles stel, utan att molé*
kylhalvorna kunna vrida sig runt den*
samma och därmed intaga det ur energi*
synpunkt gynnsammaste läget. Denna fria
vridbarhet är orsaken till att det icke
existerar isomera föreningar av denna typ.
Fig. 1 Fig. 2
Vid en dubbelbindning mellan två kol*
atomer (omättade föreningar) råder andra
förhållanden. Där måste uppstå en stark
deformering av valensriktningarna (fig. 2)
och därigenom en stark inre spänning i
molekylen. Detta märkes också på sådana
föreningars onormalt höga förbrännings*
värme. I kemiskt hänseende medför dub*
belbindningen en viss instabilitet dvs.
molekylen strävar att upptaga (addera) två
envärda atomer eller atomgrupper, så att
dubbelbindningen upphäves.
Vid dubbelbindningar kan det icke bli
tal om någon fri vridbarhet och därför kan
det vid omättade föreningar förekomma
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
