Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 1. Hjälpapparater för elektriska mätningar - Normaler för spänning, motstånd, induktans och kapacitans - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjälpapparater för elektriska mätningar
Kap. i. Hjälpapparater för
elektriska mätningar
Normaler för spänning, motstånd,
induktans och kapacitans
I MKS?systemet utgår man från enhe?
ten för elektrisk ström och definierar ur
denna — och effektenheten — alla övriga
elektriska enheter, se Enheter och mått=
system. Strömstyrkenormaler (»strömvå?
gar», se t. ex. Kohlrausch, Praktische
Physik 2, 18. Aufl., s. 24) äro emellertid
mycket komplicerade i användandet och
därför oanvändbara vid praktiska mät»
ningar. För praktiskt bruk begagnar man
i stället normalelement, normalmotstånd
samt induktans? och kapacitansnormaler.
Av dessa kunna likströmsnormalerna
för spänning och motstånd reproduceras
med en hög grad av noggrannhet och med
relativt enkla medel. Växelspänningsnor?
maler bli däremot komplicerade, se ATM
J 94—4. Vid växelström kan dessutom en?
däst en av impedansstorheterna, nämligen
kapacitansen, realiseras i förhållandevis
ren form i en normalkondensator. Ett
ohmskt motstånd måste alltid förutom re?
sistans även innehålla en viss induktans
och kapacitans, även om dessa vid sär?
skilda lindningssätt kunna hållas vid myc?
ket låga värden. Induktansnormaler måste
ha en viss resistans, och de ha dessutom
alltid en viss kapacitans. Även ur beräk?
ningssynpunkt äro förhållandena ogynn?
sammast vid induktansnormaler.
Normalelement. Som normal vid spän?
ningsmätning användes Westons normal?
element, vari elektrolyten är en mättad
kadmium?sulfatlösning. Dess konstruktion
framgår av fig. 1/1.
För elementets emk E som funktion
av-temperaturen t gäller följande internatio?
nellt antagna formel i temperaturområdet
0 till +40° C. (Se även värdena i nedan?
stående tab. 1:1.)
E= 1,018 300—4,06 • 10"5(f—20) —
—0,95 • 10"6(f—20)2 + 10’8(f—20)3 int. voit
Om normalelementets emk skall bibe?
hålla sitt värde, får man icke taga ut nå?
gon nämnvärd ström från detsamma. Det
bör därför endast användas för att ställa
in en viss strömstyrka i en kompensations?
krets med användande av en nollmetod.
Man kan kortvarigt tillåta en strömbelast?
ning av storleksordningen 0,oi—0,i mA.
Elementet bör skyddas för skakningar och
större temperaturvariationer, t. ex. vid
transporter. Efter större temperaturänd?
ringar antar emk:n endast långsamt sitt
jämviktsvärde.
Utom detta element användes även
Westons standardelement, som innehåller
en vid rumstemperatur omättad lösning av
kadmiumsulfat (mättad vid +4° C). En
fördel är att dess spänning är praktiskt
taget oberoende av temperaturen. Värdet
är l,oi8 7 voit ( = värdet för +4° C i ovan?
stående formel). På grund av självurladd?
ning ändras emellertid standardelementets
emk något med tiden, varför det då och
då bör jämföras med ett normalelement.
Litteratur: Schmidt, R. Normal?Elemente,
ATM Z 41 — 1 (1936).
Tab. i: i. Weston=elementets emk enligt
den internationellt antagna formeln.
Fig. 1/1. Normalelement enligt Weston.
t" c emk, voit
15 1,018 48
16 1,018 46
17 1,018 4X
18 1,018 38
19 1,018 3i
20 1,018 30
ALLMÄNNA DELEN
21 1,018 2e
22 1,018 22
23 1,0181,
24 1,0181,
25 l,oi8 o7
877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
