Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 2. Instrument för ström- och spänningsmätning - Visarinstrument - Instrumenttyper - Utvidgning av mätområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Instrument för ström- och spänningsmätning.
På grund av sin robusthet och sitt låga
pris användas vridjärnsinstrument mycket
även för likströmsmätningar i sådana fall,
där deras relativt stora effektförbrukning
är utan betydelse. För växelström äro
vridjärnsinstrument de vanligaste instru?
menten, även då det gäller precisionsin?
strument. I astatiskt utförande byggas de
i klass 0,2.
Elektrodynamiska instrument. En rörlig
spole vrider sig i fältet från en fast. Båda
genomflytas av mätströmmen. Genom att
strömmen vänder riktning samtidigt i båda
spolarna, blir utslaget detsamma även vid
växelström.
Hos dessa instrument är känsligheten
för främmande magnetfält särskilt stor.
Den minskas om man gör mätsystemet
astatiskt eller järnomslutet. I klass 0,2
kunna dock endast järnfria instrument
användas.
Varmtrådsinstrument. Förlängningen hos
en strömgenomfluten tråd åstadkommer
via en utväxlingsanordning visarutslaget.
Instrumenten äro mycket oberoende av
frekvens, kurvform och yttre magnetfält,
kalibrering kan därför ske med likström.
De äro inga precisionsinstrument och an?
vändas numera ej mycket vid kraft?
teknisk frekvens, däremot vid mycket
höga frekvenser.
Elektrostatiska instrument. Elektrostatiska
voltmetrar ha dels fasta och dels rörliga
delar, mellan vilka elektrostatiska krafter
verka. Den pålagda spänningen antingen
minskar avståndet mellan delarna, eller
ökar den effektiva arean. Instrumenten
äro mekaniskt rätt ömtåliga på grund av
det låga direktionsmomentet. Magnetiska
fält äro helt utan inflytande, elektrosta?
tiska fält kunna däremot inverka på ut?
slaget. Känsliga elektrostatiska instrument
kallas elektrometrar (se s. 897).
Vridspoleinstrument med likriktare. Dessa
användas speciellt som universalinstru?
Fig. 2/3. Likrikt ar instrument i bryggkopp*
ling.
ment för lik? och växelström med många
mätområden. De äro försedda med kop?
paroxidul?likriktare, vanligast i brygg?
koppling, se fig. 2/3. Deras största fördel
är att man för växelströmsmätningar kan
utnyttja ett vridspoleinstrument med dess
låga effektförbrukning. Observeras bör,
att instrumenten mäta strömmens medel?
värde, men äro graderade i effektivvärde.
På grund av likriktarnas egenskaper är
känsligheten för kurvformen rätt stor.
Likaså äro temperatur? och frekvensfelen
stora.
Vridspoleinstrument med termokors. Ter?
mokorset består av en värmetråd och ett
termoelement, vars lödställe uppvärmes av
värmetråden. Den uppkommande emk:n
mätes med ett vridspoleinstrument med en
känslighet av 5 à 10 mV för fullt utslag.
Skalan är kvadratisk. Instrumenten an?
vändas huvudsakligen för mätningar vid
höga frekvenser. De äro mycket ömtåliga
för överbelastning.
Utvidgning av mätområde. Hos likströms?
instrument (vridspoleinstrument) begag?
nas för ökning av mätområdet shuntar och
förkopplingsmotstånd, vilka dels finnas
inbyggda i instrumenten, dels separata.
För ett laboratorium kan det vara lämp?
ligt att skaffa ett antal millivoltmetrar
med tillhörande shuntar och förkopplings?
motstånd, varvid alla instrument böra ha
samma spänningsfall och strömförbruk?
ning, t. ex. 60 mV och 3 mA eller 30 mA.
Till ett instrument hör vanligen särskilda
shuntsladdar, vilkas motstånd är avpassat
för instrumentet.
ALLMÄNNA DELEN
889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
