- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 2. Maskinteknik /
386

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRANSPORT ANLÄGGNINGAR

Fig. 16/5. Anordning med över= och
underlina.

också via en kraftig kätting över bryt*
skivor till spännvikter om 5—30 ton, allt*
efter belastningen på kabeln och span*
nens längd. Vagnarna passera automa*
tiskt över dessa spännstationer genom
att de via en rörlig skenspets på kabeln
överföras till en fast skena. Det är ock*
så möjligt att spänna bärkabeln med vik*
ter i båda ändar, och det förekommer
t. o. m. vid korta banor, att kabeln spän*
nes enbart med skruvar och kraftiga fjäd*
rar. »Tomkabeln», på vilken de tomma
vagnarna gå, väljes vanligen klenare än
»lastkabeln».

Draglinan utgöres nästan alltid av vans
lig langslagen stållina med sex kardeler
kring en hampkärna, hopslitsad till en änd*
lös lina. Trådantalet kan vara 42 eller
72, och tråddiametern bör ej gärna uns
derstiga 1 mm med hänsyn till slitage
och avrostning och ej heller överstiga 2
mm, ty linan fordrar då stora linhjul och
bärrullar. På linjen uppbäres draglinan av

rullar, anbragta i bockarna. Draglinan an*
slutes till vagnarna medelst speciella s. k.
kopplingsapparater, av vilka ett flertal
typer finnas utförda. De skola fasthålla
linan utan möjlighet till slirning, men de
skola också medgiva en automatisk från*
koppling av vagnarna vid ändstationer*
na. Vanligen utföras de som klämbyg*
lar, där vagnens tyngd åstadkommer er*
forderlig klämkraft.

Draglinan kan anbringas ovanför bär*
kabeln såsom överlina eller under den*
samma, underlina (fig. 16/5). Överlinesy*
stemet användes för korta linbanor och
mindre kapaciteter. Underlina föredrages
vid alla större linbanor och särskilt där
banan går i stark stigning. I senare fallet
blir hjultrycksfördelningen på vagnens
båda hjul betydligt gynnsammare än vid
överlina, som dock erbjuder fördelen av
enklare och billigare konstruktion och
lägre höjd på hela vagnen. En annan
nackdel hos överlinan är, att den ej kan
läggas exakt över bärkabeln utan måste
placeras något på sidan av denna, så att
den kan hänga fritt ner utan att komma
i kontakt med bärkabeln.

Vid drivstationen löper vanligen drag*
linan ett halvt varv runt den med två spår
försedda drivskivan (fig. 16/6), går där*
efter över till en motskiva och därifrån yt*
terligare ett halvt varv omkring drivski*
van för att sedan gå runt en spännskiva
och återföras till en ovanpå drivskivan
placerad lös skiva. Skivornas diameter
beror på linans dimensioner. Diametern
varierar mellan 1,5 och 3 m. Spåren pac*
kas med läder, för att friktionskoefficien*

Fig.

16/6. Schema över drivanordning till linbana.

386

INGEN JÖRS HANDBOKEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free