- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 2. Maskinteknik /
814

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOLVÅNGMASKINER

Fig. 2/21. Meyers expansionsslid.

Meyers expansionsslid, fig. 2/21, är ett
exempel på 2.

Genom ändring av plattornas inbördes
läge sker förändringen av expansionen.

Ändring av maskinaxelns
rotationsriktning

Slidregleringar med vilka sliden kan gi*
vas en sådan rörelse, att maskinaxeln kan
rotera åt ena eller andra hållet, eller som
det vanligen uttryckes, att maskinen kan
arbeta både fram och back, kallas om*
kastbara.

Sådana slidregleringar, som måste före*
komma på sjöångmaskiner, lokomotiv och
uppfordringsmaskiner, konstrueras på
många olika sätt.

De viktigaste av dessa konstruktioner
äro sådana, med vilka även en förändring
av fyllningen kan åstadkommas.

Stephensons slidomkastning

(fig. 2/22)

Omkastning av rörelsen åstadkommes
genom inställning av kulissbågen, så att
excenterstångens huvud, antingen back*
eller framexcenterns huvud, kommer mitt
under slidstången. Fig. 2/23 a och b.

Förskjutes (upplänkas) kulissbågen så
som fig. 2/24 visar, att en punkt på av*
ståndet u från bågens mitt kommer un*
der slidstången, åstadkommes förändring
i fyllningen.

Fig. 2/22. Stephensons slidomkastning.

Slidens förflyttning ur sitt medelläge
vid en godtycklig vridningsvinkel <w erhål*
les ur ekvationen:

£ (generellt) —r |sincf+ y-cos <J’j

, u • r . .

eos co±–-eos o sinco

c

Ekvationen kan skrivas: % = A eos u>±B
sin co, som är polarekv. för två cirklar av
samma diam., vilka tangera varandra i
polen, co är den variabla vinkeln och £
radius vector.

I orthogonalsystemet bliva ordinatorna,
räknat från origo,

A r / . . C-—U- . \
x~~2=~2 I sin o+ —- — eos o

u B u-r x

och y = = eos o.

2 2c

Dessa värden på x och y äro beroende
av u. För varje nytt värde på u erhålles
en ny cirkel. Medelpunkten för dessa cirk*
lar kommer att ligga på en bestämd kurva,
som kallas centralkurvan. Fig. 2/25.

814

INGEN ]ÖRS HANDBOKEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/2/0814.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free