Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får någon större inverkan på det slutliga
signalbrusförhållandet.
lnom frekvensområdet från 2 till ZO
Msz avtaga de yttre störningarna med sti-
gande frekvens, och man har dessutom med
riktverkan hos antennen möjlighet att fri-
göra sig från en del av dem, så att mot-
tagarens eget brus blir av betydelse. Det
lönar sig då att minska mottagarens brus-
faktor t. ex. genom att tillfoga ett eller
flera högfrekvenssteg före blandaren. Ett
vanligt förstärkarsteg har betydligt mindre
brus än en blandare, varigenom mottaga-
rens brusfaktor också blir mindre.
lnom frekvensområdet från 30 till 1000
Mst är i allmänhet mottagarens eget brus
avgörande för det slutliga signalbrusför-
hållandet, och man får lägga ner stor om-
sorg på att få mottagarens brusfaktor låg.
speciellt gäller detta högfrekvensförstär-
karen, vars brusfaktor tenderar att öka
med frekvensen, beroende på löptidseffek-
terna i rören. Man får ha särskilt brusfat-
tiga pentoder och speciellt kopplade trio-
dek som högfrekvensförstärkare och inte
gärna flergallerrör som blandare, utan
hellre trioder och dioder.
Vid frekvenser över 1000 Mst vinner
man på grund av brusfaktorns ökning med
frekvensen ingenting med att ha högfre-
kvensförstärkning, utan det bästa resulta-
tet erhålles med en diod eller en kristall
som blandare och första steg i mottagaren
och därefter brusfattiga pentoder eller
speciellt kopplade trioder i början av för-
stärkaren för mellanfrekvensen. Denna är
då betydligt lägre än högfrekvensen och
man kan därmed få en mindre brusfaktor.
slutligen har man genom valet av modu-
leringssystem en möjlighet att påverka sig-
nalstörningsförhållandet. Man kan åstad-
komma att detta blir större för själva mo-
duleringen än för den överförda signalen
vid vissa moduleringssystem, så att den
detekterade signalens signalstörningsför-
hållande blir större än detsamma för sig-
nalen före detektorn.
Modulering och störningar
N
Ämplitudmodulering
Om alla störningar tänkas reducerade
till mottagarens ingång, blir den tillgäng-
liga bruseffekten där
N=FkTB
där F är mottagarens brusfaktor om de
inre störningarna dominera, medan om
de yttre äro avgörande FT är den ek-
vivalenta brustemperaturen hos antennens
strålningsresistans.
Om antennen uppfångar en amplitudmo-
dulerad signal, vars tillgängliga bärvågs-
effekt vid mottagarens ingång är so och
moduleringsgraden m, så erhålles på läg-
frekvenssidan, dvs. efter detekteringen,
signalbrusförhållandet
F —1-2«m280
TV ,—T1Bz
där Bz är lika med mottagarens totala låg-
frekventa effektiva bandbredd. Bärvåg-
brusförhållandet före detektorn blir
s —» Fo
N h— FkTB,»
där B» är den effektiva bandbredden från
mottagarens ingång till den punkt där bär-
vågbrusförhållandet mätes. Man kan för
ett amplitudmodulerat system med två sid-
band vanligen sätta
Bh= ZBZ
så att vid 1000X0 modulering signalbrus-
förhållandena bli lika.
Om systemet har enkelt sidband med
eller utan bärvåg, blir genom hela motta-
garen
»,s- Si
N— FkTB
där Fl är den vid mottagarens ingång till-
gängliga sidbandseffekten och B den ef-
fektiva bandbredden från mottagarens in-
gång fram till den punkt där signalbrus-
förhållandet mätes.
som exempel skall beräknas signalbrus-
förhållandet vid utgången av en mottagare
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
