Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik / 227 (1947-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1/4. Kolmotstånd. a. kol-kiselmotstånd 0,25 W, b. do 0,5 W, c. precisionskolmotstånd 0,5 W, d. och e. kol-kiselmotstånd 1 W, f. och g. precisionskolmotstånd 0,5 resp. 2 W.

Ett precisionskolmotstånd består av ett
keramikrör, på vilket en hinna av rent
kol utfällts vid hög temperatur i
kolväteatmosfär. Hinnan blir på detta sätt
mycket homogen och dess tjocklek och
därmed resistansvärdet kan varieras genom
ändring av temperatur, kolvätehalt eller
den tid utfällningen får pågå. I allmänhet
slipas även på dessa motstånd en spiral i
skiktet, varigenom ytterligare
justeringsmöjligheter erhållas. Några olika typer
precisionskolmotstånd visas i fig. 1/4.

som isolation och skydd mot fukt
lackeras kolmotstånden alltid, och ibland
överdragas de dessutom med ett rör av
systoflex eller bakelit eller inneslutas t. o. m. i
hermetiskt tillsmälta glas- eller
porslinsrör.

Egenskaper. Ett kolmotstånds maximalt
tillåtna arbetstemperatur är 100—125° C,
vilken endast kan överskridas med risk för
en avsevärd bestående ändring i
motståndet. Denna ändring beror av den tid
övertemperaturen varat samt dennas storlek.
Motståndets temperatur beror dels av
omgivningens temperatur, dels av den effekt,
som förbrukas i motståndet själv. För att
inte maximumtemperaturen skall
överskridas är det därför tydligt att motståndet tål
mindre effekt vid höga
omgivningstemperaturer. Man brukar räkna med full
märkeffekt upp till 70° C samt därefter linjärt
fallande max-effekt ned till noll vid
125° C. Även utan överbelastning ändrar
sig motståndet långsamt med tiden, s. k.
åldring.

Kol-kiselblandningen är hygroskopisk,
och motståndsvärdet är därför, om
impregneringen är bristfällig, i hög grad
beroende på luftfuktigheten.

Temperaturkoefficienten är negativ och
jämfört med trådmotståndens mycket stor.
Dessutom äro kolmotstånden
spänningsberoende, i det de minska sitt motstånd
med ökad spänning. Oberoende av den
tillåtna effekten anges därför för varje
motståndstyp en viss tillåten spänning,
varierande mellan 150 och 1500 V, bestämd
i huvudsak av motståndskroppens längd.

Beträffande kolmotståndens egenskaper
vid högre frekvenser kan nämnas, att
deras parallellkapacitans är tämligen
oberoende av dimensioner och resistansvärde.
Den är av storleksordningen 0,5 pF.
Serieinduktansen är mycket låg för de typer
som sakna spiralspår, medan den varierar
mellan 0,001 µH för ett litet
100-ohmmotstånd med spiralspår till 2 µH för ett stort
2-MΩ-motstånd av samma konstruktion.
Resistansen hos de flesta typer
kolmotstånd minskar då frekvensen ökar.
Orsaken härtill kan enligt Howe [11] förklaras
med hjälp av det ekvivalenta schemat fig.
1/5 a, som föreställer en kortsluten
transmissionsledning av motståndets halva
längd samt med resistansen r och
kapacitansen c per längdenhet. Fig. 1/5 b visar
det av Howe beräknade förhållandet
R_f/R₀ som funktion av produkten flrc, ett
slags normerad frekvens, som möjliggör,
att en och samma kurva användes för alla
motstånd med samma konstruktion och
ytterdimensioner men oberoende av
motståndsvärdet. Howe’s teori gäller för större
delen av de gängse typerna upp till ca 50
Mp/s ehuru kurvornas läge längs den
horisontella axeln kan variera avsevärt för
olika fabrikat. Motstånd av den typ, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>