Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRONRORETS ANVÄNDNING
Kap. I. Amplituddetektorer
En detektor. även kallad demodulator,
har till uppgift att från en modulerad våg
återvinna den ursprungliga modulationssig-
nalen. Grundtvpen utgöres av amplitudde-
tektorn, som demodulerar en amplitudmo-
dulerad våg. Ovriga detektorer såsom fas-
och frekvensdetektorer utnyttja i allmänhet
amplituddetektorer som ingående element.
(Betr. frekvensdetektorn, se avsnittet Ra-
diomottagare.) Ämplituddetektorn bygger
på likriktarverkan och kallas därför ofta
enbart likriktare. Det bör emellertid ob-
serveras, att det för en likriktare som de-
tektor är ursprungssignalens formriktiga
återgivande som är det väsentliga.
Dioddetektorn
Den vanliga dioddetektorn fungerar på
samma sätt som en enfasig kraftlikriktare
med glättningskondensator. Principschema
och tiddiagram över spänningar och ström-
mar, se fig. Ul och 1X2.
Under varje positiv halvperiod av sig-
nalväxelspänningen laddas kondensatorn
C upp till en spänning, som är nästan lika
stor som signalväxelspänningens toppvär-
de (skillnaden utgörs av spänningsfallet
över dioden). Mellan topparna är dioden
ej strömförande (kondensatorspänningen
större än ingångsspänningen), och konden-
Mod
»-
Fig. lil. Principschema för dioddetektor.
spam-» q, Zw- r oc- c xii-Wac- ex-» )
- demoduleer sp.
Amys-»-
s-xö-n Jena-« dioden
—-
kid
« Sanolchinnixiy e-
(»-nod«lerc7d VHF)
Fyrelqu kil- ;-
Fig. ll2 Tiddiagram över spänningar och
strömmar i dioddetektorn.
464
satorns spänning sjunker något på grund
av urladdningen genom motståndet R.
Frånsett de små variationerna av bärfre-
kvens kommer sålunda spänningen över
kondensatorn C att följa positiva envelop-
pen (kurvan, som sammanbinder signal-
spänningens toppar) och följaktligen va-
riera på samma sätt som modulationssig-
nalen.
Dioddetektorn arbetar bäst med relativt
stora signalspänningar ()1 V); ud blir då
en linjär funktion av signalväxelspännin-
gens amplitud, vilket framgår av diagram-
met i fig. 1X2. Detta diagram erhålles ge-
nom uppmätning av likspänningen över
motståndet R vid olika amplituder hos en
omodulerad ingångsväxelspänning es (fig.
1X2). Vid små amplituder är diodens inre
resistans stor och kondensatorn C hinner
inte laddas upp till toppvårdet av es un-
der de positiva halvperioderna.
Förhållandet mellan Uz, och Es (fig. 1X3)
utgör likriktarverkningsgraden
Uk-
V–E:
För att denna skall bli hög (vid lågfre-
kvent modulering uppnås vanligen 75—
90 0Jo) fordras att spänningsfallet över
dioden skall vara litet i förhållande till
spänningen Uz, över R (diodens inre resi-
stans liten i förhållande till R) samt att
diodens kapacitans är liten i förhållande
till C (eljest uppträder inte hela växel-
spänningen över dioden Och motspän-
ningen över C p. g. a. uppladdningen från
de likriktade strömpulserna genom dioden
blir motsvarande mindre).
Fig. lXZ. Diagram
över likspänningen
o m eoswfz Uh:f(E8)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
