Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mottagare
Kap. F. Mottagare
Allmänna egenskaper
Bandbredd
Då frekvensen är hög, måste man ofta
ha betydligt större bandbredd än vid
lägre frekvenser eftersom en viss relativ
frekvensändring på grund av bristande
frekvensstabilitet betyder mera i absolut
ändring ju högre frekvensen är. En stor
bandbredd erfordras även på grund av de
speciella moduleringsmetoder (pulsmodu-
lering och frekvensmodulering), som här
äro vanligast. Vid pulsmodulering räknar
man med att den erforderliga bandbredden
B skall vara 1,5 å 3 « MS, där ö är pulstiden
i fas (miljondels sekunder) och bandbred-
den erhålles i Mst.
. Högre värden gälla för de fall, då man
önskar bibehålla pulsens form väl, och
lägre värden, då bästa signanrus-förhål-
lande önskas.
Mikrovågmottagarna äro ofta begränsade
till ett litet relativt frekvensområde. Detta
sammanhänger dels med de använda rö-
ren och kretsarna dels de användningen,
som ofta är begränsad till ett speciellt än-
damål, t.ex. en radiolänkförbindelse, en
radarstation eller ett«navigeringssystem·
Det förekommer dock vissa mottagare som
arbeta inom stora frekvensområden även
vid mikrovågor.
Känslighet
På grund av kravet på största möjliga
.räckvidder speciellt för radar, har myc-
ket arbete nedlagts på att öka känslighe-
ten på mottagarna liksom givetvis även
effekten på sändarna för det använda fre-
kvensområdet: 100 Mst och uppåt
10000—-20 000 Mst. Vid låga frekvenser
lönar det sigi allmänhet inte att driva upp
känsligheten på mottagarna eftersom grän-
sen här sättes av atmosfäriska och maski-
nella störningar· Begreppet känslighet an-
tvändes här i betydelsen av en mottagares
förmåga att förstärka och indikera svaga
inkommande signaler utan att själv störa
dessa genom störningar från rör och kret-
sar. Den teoretiska gränsen bestämmes
här av den slumpartade elektronrörelsen i
kretsar och motstånd, det s.k. termiska
bruset. Enbart hög förstärkning är inget
kriterium på god känslighet. Rören alstra
i allmänhet ett avsevärt tillskott till bruset,
varigenom känsligheten försämras. Vid
frekvensblandare försämras även känslig-
heten genom s.k. blandningsförluster.
Brusfaktor
Man använder ofta brusfaktorn som
mått på känsligheten. och denna faktor ut-
trycker hur många gånger mera än det
teoretiska ideella bruset en mottagare bru-
sar· Man definierar även brusfaktorn Ez,
som förhållandet mellan brus-signal på ut-
gången av mottagaren till brusXsignal på
ingången. Det ideella bruset utgör en effekt,
som är: KTB W. Där är K=l,37-10’23, T
är absoluta temperaturen och B är band-
bredden i st. Vid höga frekvenser är
atmosfäriska och maskinella störningar
ofta mindre än ideella bruset, varvid det
lönar sig att försöka minska mottagarens
brus så mycket som möjligt. Om mottaga-
ren icke lämnar något extra brus. har man
den bästa tänkbara brusfaktorn (=1), då
endast det ideella bruset finnes. Vid fre-
kvenser under 100 Mp-s, kan man komma
ner till en brusfaktor på 2. Vid 1 000 Msz
kan man erhålla ca 10 och vid J 000 Mpls
ca 20, se vidare fig. Ill. Brusfaktorn räknas
antingen i tal som förhållandet mellan
effekter eller i motsvarande nivåförhållan-
de, t.ex. uttryckt i dB.
Mottagartyper
Flera olika mottagartyper kommer till
användning. Då god känslighet eftersträ-
vas användes ofta högfrekvensförstärk-
ning i ett eller ett par steg efterföljd av
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
