Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADlOSÄNDARE
Kap. r. Radiosändarens
uppbyggnad
En radiosändares allmänna uppbyggnad
framgår av blockschemat i fig. Ul-
styrenheten
I denna enhet genereras och förstärkes
sändarens högfrekventa signal· styrenhe-
ten utgöres av en oscillator och eventuellt
ett förstärkarsteg· Detta arbetar i klass
A och tjänar huvudsakligen att iso-
lera oscillatorn från de impedansvariatio-
ner. som förekomma i efterföljande steg.
Vanligen låter man oscillatorn svänga på
en lägre frekvens än den. på vilken sän-
daren skall arbeta. Man förenklar därige-
nom skärmningen mellan stegen samt får
möjlighet att förlägga oscillatorns frekvens
till ett frekvensområde, ( 8 Mst, där dels
kristaller av standardtyp finnas lätt till-
gängliga, dels självstyrda oscillatorer ar-
beta bäst.
För kristallstyrda sändare arbetande
inom VHF-området (30—300 Mst) bör
man använda s.k. högfrekvenskristaller,
vilka arbeta mellan 10 och 50 Mst. Vid
användandet av kristaller för lägre fre-
kvenser med åtföljande stora frekvensmul-
tipliceringar kommer nämligen frekvens-
avståndet mellan kristallens övertoner att
bli så litet i förhållande till den höga ar-
betsfrekvensen, att det uppstår svårigheter
att erhålla erforderlig grad av dämpning,
)60 dB, av icke önskade sändarfrekven-
ser.
styrenheten bör skärmas väl från övriga
steg i sändaren samt matas från ett sepa-
rat nätaggregat
Vid telegrafisändare, där sändning och
mottagning sker på samma frekvens, nyck-
Fig. Ill. Blockschema för en radiosändare
596
lar man i allmänhet sändaren i själva
oscillatorn. Detta ställer stora krav på
oscillatorn, men förenklar i gengäld
skärmningen av densamma mot strålning
till mottagarens antenn.
Dubblar- och drivsteg .
Dessa steg i sändaren ha till uppgift att
dels utföra erforderlig frekven«smultiplice-
ring, dels åstadkomma den effektförstärk-
ning, som erfordras för att med god margi-
nal styra ut effektsteget.
Nycklingen av sändaren kan med för-
del utföras i något av dessa steg, såvitt
den enligt ovan icke sker i oscillatorn.
Anodspänningen till dubblar- och driv-
stegen bör tagas från en separat anodspän-
ningskälla, som dock kan användas till
matning av i effektsteget eventuellt befint-
liga skärmgaller. Brumspänningen kan få
vara ca 1 Ola med undantag för gallermo-
dulerade sändare, där den bör vara ( 5 0Joo.
Effektsteget
På grund av de höga effekter det här är
fråga om, blir den mekaniska tekniken
olika den i radiotekniken vanligen före-
kommande.
Vid effekter över 500 W bygges oftast ef-
fektsteget som en separat enhet, skild från
sändarens övriga delar. stor uppmärksam-
het måste ägnas åt luftcirkulationen, så att
de stora värmemängder, som särskilt slut-
rören utveckla, kunna bortledas. Vid myc-
ket höga effekter använder man vat-
tenkylda sändarrör. Den övre effektgrän-
sen för luftkylda rörs användningsområde
höjs emellertid alltmera. Effekter om 5——50
kW kunna numera erhållas med moderna
rör genom s.k. pressluftkylning, vilket
innebär, att kylluften från en fläkt direkt
ledes till rörets anod, som för den skull
är utrustad med kylflänsar.
Amodspänningskällan till effektsteget
bör ha ett lågt inre motstånd och läm-
na en spänning. som icke varierar mer än
ca 10 olo från tomgång till fullast. För en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
