Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antennkopplingskretsar
detta i kraftig uppvärmning samt överslag.
Man måste därför göra drosseln sådan, att
dess resonanser inträffa vid icke inställ-
bara frekvenser eller också göra den om-
kopplingsbar. —
Tidigare har för drivsteget nämnts beho-
vet av parasitdämpande element. Även vid
slutsteget kan det bli nödvändigt att in-
föra sådana. På grund av de höga effek-
terna lämpar sig icke den tidigare nämn-
da typen-
I fig. 4X6 visas ett för detta fall lämpat
arrangemang.
VHF-kretsar
lnom VHF-området kan man ej ens med
de mest lämpliga rör (lågt RHvärde och
låg utkapacitans) arbeta med normala Lh-
värden. De höga Q»-värden och de låga
induktansvärden, som erhållas, nödvändig-
göra därför en något annorlunda teknik
än för de lägre frekvenserna.
Man bör sålunda utföra steget push-pull-
kopplat, varvid nollkapacitansen minskas
och möjlighet ernås att använda en större
och därmed även en effektivare kretsinduk-
tans. lnom den allra högsta delen (100——
300 Mst) av VHF-området är detta emel-
lertid icke tillräckligt. Man får då över-
gå från den vanliga kretsen bestående av
en spole och kondensator till kretsar av
den typ, som visas på fig. 4X7a och b.
Kap. j. Antennkopplings—
kretsar
Långvågsområdet (50—600 kst)
Av praktiska skäl utföras inom huvud-
parten av detta område i regel antennerna
betydligt kortare än våglängden (detta
gäller icke för rundradio). Man kan då
med god approximation betrakta antennen
såsom en kapacitans CA, seriekoppläd med
en resistans RA. Vanliga värden på C«4 är
300—1000 pF samt på R·4 3—15 Q.
L—C= anodkrets med vridbar kopplings-
länk
C2 = avkopplingskondensator
L» = variometer
CA och RA = antennens ekvivalenta schema
Fig. 5Jl. Äntennkoppling för långvågs-
sändare.
»y
sagd «
t? E: HÄM
Lämpliga antennkopplingar visas i fig.
5X1 och 5X2.
För att variometerns (L») resistiva för-
luster skola bli relativt små, måste dess
Q-värde ligga mellan ca 400 och 1500.
Detta ordnas praktiskt genom att vario-
metern lindas med mycket grov s.k. ljts-
tråd. Redan vid effekter 100—500 W er-
hållas betydande antennspänningar, ca
5000—30000 V, vilket medför krav på
god isolationsmateriel samt stora isola-
tionsavstånd med blanka och väl avrunda-
de detaljer i antennkretsen.
Kopplingen i fig. 5X2 skiljer sig från FXI
endast däri, att en bredbandtransforma-
tor användes. För att nedbringa lindnings-
kapacitansen i denna transformator bör
s. k. banklindning användas-
Denna koppling är lika
den i fig. Ill, om där
L—C utbytes mot bred-
bandtransformatorn T
Fig. 5-2. Antennkopps
ling för långvågssänclare.
Kortvågsområdet (l—30 Mpls)
För sändare arbetande på en enda be-
stämd frekvens utför man antennen så, att
den blir rent resistiv. Fig. FXZ visar, hur
en sådan lågohmig.«»antenn, betecknad RA,
via en koaxialledning anslutes till effekt-
stegets anodkrets. Q-värdet för denna obe-
OLI
lastade krets är Qo=——. Vid riktig be-
Ki
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
