Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADlOMOTTAGARE
.
l «-
.
WWW
e-
I
demodulerade lågfrekventa signalen utan
även hela den högfrekventa signalen.
Anoddetektorn kopplas som den galler-
likriktande detektorn med den skillnaden
att röret belägges med en gallerförspän-
njng så att det är nätt och jämnt blocke-
rat, då ingen signal tillföres gallret. Anod-
detektorn har den nackdelen att värdet på
rörets vblockeringsspänning är tämligen
kritiskt och att distorsionen blir större än
med diod- eller gallerdetektor. Fördel är
att detektorn ej belastar resonanskretsen·
En detektorkoppling som kan benämnas
katodkopplad detektor visas i fig. 2X22.
spänningen över R blir ungefär densamma
som om trioden ersatts med en diod, men
resonanskretsen belastas icke. Högsta till-
låtna moduleringsgraden för distorsionsfri
demodulering är större än för dioddetek-
torn. Med denna koppling kan dock icke
likspänning för automatisk volymkontroll
erhållas, emedan likspänningen över R är
positiv och tilltager med ökad signalstyrka.
c
Fig. 2X21. Gallerlik-
riktande detektor.
Detektorsteg för FM
Två utföringsformer för frekvensdetek-
torn visas i fig. ZXZZ och 2,-24 som också
visa diagram till förklaring av verknings-
sättet.
I detektorn enligt fig. 2X23 äro de båda
kretsarna L2 Cz och L3 C3 avstämda till
resonans vid frekvenser som ligga lika
sen. För de båda spänningarna U.», och U3
långt på var sin sida om mellanfrekven-
se- freds-«-
Fig. 2X22. Katal-
kopplad detektor-.
640
««·-T-«-T «·i-T-«F: HDT-
Fig. 2X23. Ulf-detektor av amplitudjämfö-
rände typ.
erhållas därför de streckade resonanskur-
vorna i fig. Den uttagna spänningen U4
utgör summan av U2 och U3 och erhåller
det förlopp som visas av den heldragna
kurvan.
Det är lämpligt att dimensionera kret-
sarna så att primärkretsens Q-värde Q
uppfyller villkoret Q»= SL där fm är bär-
« r
IP
frekvensen och –«1f, toppavståndet. sekun-
därkretsarnas Q-värden böra vara dubbelt
så höga som primärkretsens.· Toppavstån-
det bör väljas 3—6 ggr frekvenssvinget.
I detektorn enligt fig. 2X24 erfordras en-
dast två resonanskretsar, P och F, vilka
båda äro avstämda för mellanfrekvensen.
Vid resonans ligga de båda spänningarna
U3 och U1 resp· U2 fasförskjutna 90«,
varför spänningarna över dioderna U»1
och U»2 bli lika stora och den uttagna
spänningen U4 därför noll. Om frekven-
sen ändras, fasförskjutas U.1 resp. U2 re-
lativt U3. varför U»1 och U»2 ej längre
bli lika stora och alltså en skillnadsspän-
ning U4 erhålles. Variationen av U4 med
frekvensen visas av kurvan vid sidan avs
visardiagrammen. Detektorn belastar reso-
nanskretsarna lika mycket som om primär-
R
kretsen shuntas med Zy— och sekundärkret-
R .. .. «.
sen med-; dar » ar detektorns verknings-
grad (i regel ca 0,8—0,9). Om kopplingen
mellan resonanskretsarna är mindre än
0,75 av kritisk koppling (med hänsyn tagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
