- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
642

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RADIOMOTTAGARE

svävoscillatorer

För mottagning av omodulerade signaler,
vilket förekommer exempelvis i trafik- och
pejlmottagare, måste den inkommande
högfrekventa signalen omvandlas till en
hörbar ton. Vanligen utföres detta genom
att man till den inkommande signalen ad-
derar en signal med något avvikande
frekvens. Vid demoduleringen erhålles
därvid en signal av skillnadsfrekvensen.
En superheterodynmottagare förses därför
med svävoscillator med en frekvens som
skiljer sig från mellanfrekvensen med ett
belopp lika med den önskade tonfrekven-
sen, vanligen omkring 1000 st. signalen
från svävoscillatorn införes på någon punkt
i mellanfrekvensförstärkaren.

Ett icke önskvärt fenomen vid använ-
dande av svävoscillator är att dess överto-
ner kunna induceras i högfrekvenskretsar-
na och vid vissa inställningar av vridkon-
densatorn, motsvarande frekvenser som
äro jämna multiplar av svävoscillatorfre-
kvensen, blandas med första oscillatorns
signal så att en signal av mellanfre-
kvensen bildas. Denna interfererak i sin
tur med svävoscillatorn, så att en tonfre-
kvent signal uppstår. Ett antal falska sta-
tioner uppträda därför på skalan. För att
undvika att svävoscillatorns övertoner
spridas i mottagaren bör det antal rör och
kretsar som innehåller svävoscillatorsigna-
len begränsas så långt som möjligt. Det
är därför vanligt att införa svävoscillator-
signalen omedelbart före detektorn.

Fig. 2X26. Suan-oscillator med anordning
för stegvis ändring av oscillatorfrekvensen,
kombinerad med dioddetektor.

642

Fig. 2X27· späs-oscillator kombinerad med
katodkopplad detektor.

Fig. 2X26 och U27 visa exempel på sväv-
oscillatorer samt olika metoder att blanda
signalerna.

En förutsättning för att mottagarens
känslighet skall kunna fullt utnyttjas är
att detektorn erhåller en signal från sväv-
oscillatorn som är minst lika stor som den
inkommande.

Lågfrekvenssteg

Lågfrekvensdelen i en radiomottagare
skall vara så dimensionerad att slutsteget
kan fullt utstyras av den spänning som
vid normal signalstyrka erhålles från de-
tektorn eller — då det gäller rundradio-
mottagare —- från en nålmikrofon. storle-
ken av denna spänning rör sig om 1 V, och
med användande av normala slutrör är
det därför nödvändigt att låta slutsteget
föregås av ett stegs spänningsförstärkning.
Härigenom erhålles emellertid i regel ett
överskott av förstärkning, vilket kan ut-
nyttjas för anordnande av negativ åter-
koppling (motkoppling).

Moderna pentoder giva i regel tillräck-
lig spänningsförstärkning med motstånds-
koppling, vilken kräver mindre utrymme
än transformator- eller drosselkoppling.
Endast om slutsteget är mottaktkopplat
kan det vara motiverat med transformator-
koppling, men även i detta fall kan ren
motståndskoppling användas genom an-
ordnande av fasvändarsteg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free