- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
670

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RADlONAVIGATlON

Kap. I. Allmänna principer

Inget av nu befintliga system kan sä-
gas vara idealiskt. Det idealiska systemet
skall för operatören i varje ögonblick auto-
matiskt på kartan utpeka positionen, dvs.
läget skall plottas efter hand, som far-
kosten förflyttar sig. Härvidlag kan man
räkna med, att redan nu befintliga system
komma att vidareutvecklas l fallet hyper-
belnavigeringsystemen måste man dock
omtransforrnera kartorna, så att hyperb-
lerna bli räta linjer, i avsikt att erhålla
ett linjärt förlopp, varigenom koordina-
terna från mottagaren direkt kunna överfö-
ras till kartan.

Radionavigeringsystemen arbeta efter
två grundläggande principer. Cenom mät-
ning av skillnaden i avstånd till ett före-
mål från två fasta punkter kan man finna
att föremålet är beläget på en viss hyper-
belkurva, vilken utgör orten för konstant
skillnad i avstånd till de fasta punkterna.
Vidare kan man, om man mäter summan
av avstånden till de fasta punkterna, finna
att man befinner sig på en viss ellips, som
är orten för konstant summa av avstån-
den till de två fasta punkterna.

A och B i fig. lll representera de två
fasta punkterna och C det rörliga före-
målet· Om man först antager, att«en"sän-
dare är belägen iA, en repeterstation
(slavsändare) i B och en mottagare i C,

Fig. lil. Radionavigeringens principer. Till
vänster ger skillnaden i avstånd mellan
AC och BC positionen på en hyperbellin-
je genom C. Till höger ger mätning av av-
ståndet ACÆBC positionen på en ellips
genom c.

670

kan man, genom att t.ex. observera tid-
skillnaden mellan signalernas ankomst till
C när de sändas dels vägen AC, dels vä-
gen ABC. varvid tiden för sträckan AB
är känd och konstant, fastställa skillna-
den i avstånd mellan AC och BC och
därigenom få fram, att man befinner sig
på en viss hyperbel genom punkten C.
Enligt definitionen på hyperbeln kommer
A och B således att utgöra brännpunk-
ter till densamma. Förloppet är även re-
versibeln såtillvida, att man kan sända
från C och ha mottagning i A och B
respektive. samma hyperbelsystem erhål-
les därvid.

I det andra fallet fig. lil, antag att
man har en sändare i A, en repeterstation
i B. ytterligare en repeterstation i C
och en mottagare i A. Man kan då i A
mäta totala tiden för radiovågens gång
runt triangeln ABC. Om tiden för sträc-
kan AB är känd, kan således summaav-
ståndet BCHLCA bestämmas och därmed
den ellips för konstant avståndssumma, på
vilken C enligt ellipsens definition måste
ligga.

Man kan med fog påstå, att samtliga
nu kända radionavigeringsystem antingen
äro hyperboliska eller elliptiska ifråga om
ortslinjernas allmänna utseende. Om näm-
ligen avståndet mellan de två fasta punk-
terna A och B får krympa och bli litet i
förhållande till avståndet till det rörliga

,
-
-

,
oc-

, l
Fig. ll2. Radionavigeringens principer. Fi-
gurerna visa gränsfallen när A och B
sammanfalla, varvid ortslinjerna övergå
till radiella linjer resp. avståndsbestäm-
mande system.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free