Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEVISIONSTEKNlK
,—-——-—-—-———————-————————————
Kap. I. Televisionens princip
Televisionsbilder äro uppbyggda av ett
stort antal småelement av varierande
schattering» som ge ett regelbundet ras-
ter, finare ju högre kvalitet man önskar.
Televisionsbilder överföras genom tre
operationer: bilduppdelning, transmis-
sion, bildsammansättning.
En fotoelektrisk kamera uppdelar bil-
den på sändarsidan i en mängd element,
varpå varje bildelement omvandlas till en
viss motsvarande elektrisk impuls. Ele-
menten, som förut suttit bredvid var-
andra i rummet, bli ordnade efter var-
andra i tiden och genomgå den andra
processen, överföring med tråd eller radio
till mottagarsidan. där sammansättning
åter sker till en färdig bild i ett katod-
strålerör, se fig. Ul. Bildanalysen och
syntesen sker som synes rad för rad. Mel-
lan radimpulserna äro vissa synkronise-
ringssignaler inlagda, så att radavsök-
ningen sker synkront på sändar- och mot-
tagarsidan. Bilderna följa varandra med
en hastighet av 25——30 bilder per sekund,
för-att ögat skall få ett intryck av konti-
nuerlig rörelse. Elementuppdclningen
måste alltså ske mycket snabbt vid många
bildelement. Numera har man sådana
fordringar på bildkvaliteten, dvs. element-
antalet, att man fått överge alla mekani-
ska hjälpmedel (hålskivor o.d.), och i
stället använda intensitetsmodulerade
elektronstrålar för analys och syntes av
bilden. l televisionskameran projiceras via
ett linssystem en förminskad bild av före-
målet på en fotoelektrisk platta, där alltså
den optiska bilden genom elektronavgiv-
ningen omvandlas till en laddningsbild.
wawsp oas-Soop-
«.–-,–
sikts-Z-» -’
AMI-ås-
Fig. le. Televiseringens princip.
690
Den avsökande bildpunkten (teoretiskt
en liten kvadrat) utgöres av elektronstrå-
lens tvärsnitt och rör sig över laddnings-
bilden på samma sätt som ögat, när man
läser i en bok. Bildpunkten är känslig
för variationer i laddning hos bildens
olika delar och överför dessa variationer
till elektriska svängningar.
På mottagarsidan stryker en intensitets-
styrd elektronstråle över den med flu-
orescensmaterial belagda bildskärmen,
som lyser upp i olika punkter enligt diri-
geringen från sändarsidan. Det fluor-
escenta skiktet måste vara så avpassat till
ögats naturliga tröghet, att man får en
kontinuerlig övergång mellan bilderna
(dvs. ögat får på IJZF s inte hinna
märka någon ljusstyrkeskillnad i en
viss punkt på skärmen). Här råder alltså
ett annat förhållande än vid filmen, där
varje ny bild visas komplett färdig och
ej behöver byggas upp.
På fig. 1X2 visas i blockschema ett van-
ligare svart-vitt televisionssystem. Det-
konstruktiva utförandet kan variera gan-
ska mycket, speciellt vad beträffar sän-
darens effektsteg och mottagarens hög-
frekvensdelar. De färdiga bildsignalerna
moduleras resp. demoduleras på i princip
samma sätt som ljudsignaler, men till
följd av det stora frekvensband, som bil-
den tar i anspråk, måste sändarens bär-
frekvens vara hög för att undgå modula-
tionssvårigheter. Man brukar ha bärfre-
kvenser från 40 Mst och ända upp till
mikrovågsområdet, beroende på sända-
rens avsedda användning.
Vid de flesta upptagningar behövas
minst tre kameror, vilka alternatin äro
i drift enligt programledarens direktiv.
Detta nödvändiggör en omfattande kon-
troll- och kopplingsutrustning, vilken ej
visats i blockschemat. Varje kameras upp-
tagning följes på en särskild monitor, och
dessutom finnes huvudmonitor, där det
utgående programmet övervakas och kor-
rigeras ur bildkvalitetsynpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
