Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—-—————-—-———————-—————-———
l
TELEVISIONSTEKN IK
nuvarande frekvensområden, vilket där-
emot blir fallet med system över 700 lin-
jer.
Kap. z. Upptagningsmetoder
Televisionskameran genomför tre opera-
tioner. Den skall på en fotoelektrisk platta
ge en optisk bild av föremålet framför ka-
meran, uppdela denna bild i småelement
och slutligen omvandla bildelementen till
en tidföljd av elektriska impulser, vilkas
styrka och störningsfrihet bero på före-
målets belysning och kamerarörets kon-
struktion. Kamerans optiska uppgift är
densamma som en vanlig fotografisk ka-
meras, dvs. man vill använda ett linssy-
stem med god ljusstyrka och djupskärpa.
På äldre kamerarör måste emellertid foto-
katoden ha stor yta, om utgångssignalen
inte skulle bli för låg och drunkna i elek-
tronbruset. Numera kan man använda van-
liga«filmobjektiv och ändå få en kamera-
känslighet, som är ungefär lika god som
våra ögons och ca 10 ggr bättre än fil-
mens.
Kamerarör
Bildupptagningsapparaturen, som för-
vandlar ett föremåls fotoenergi till elekt-
riska signaler, utgör ett av televisionens
kärnproblem och har varit föremål för
stora ansträngningar, men är ännu inte
slutgiltigt löst. Talrika typer av kamera-
rör har utvecklats i olika länder, men här
kan endast behandlas de rör, som f.n. har
praktisk aktualitet. Jfr Elektronik, kap.
Elektronrör.
Utom för speciella ändamål såsom upp-
tagning av filmbilder, användas numera ka-
merarör enligt lagringsprincip. Denna in-
nebär att man låter fotoström flyta även
under tiden mellan avsökningarna av ett
bildelement. strömmen får ladda upp en
laddningsplatta, som på ett eller annat sätt
är ansluten till fotokatoden, och denna
laddningsplatta avsökes sedan av en elek-
694
tronstråle. De mest utvecklade kamerarö-
ren med minne äro ikonoskopet (prototyp
för de följande), superemitronen (Eng-
land), eriskopet (Frankrike), ortikonen
(UsA och England) samt bildortikonen
(UsA).
situationen beträffande kamerarör är
f.n. den att något universellt lämpligt rör
ej finnes, utan de olika typerna komplet-
tera varandra. Det känsligaste röret, bild-
ortikonen, är så komplicerat, att bildkvali-
teten blivit relativt låg, varför detta rörs
riktiga användning ännu bör vara begrän-
sad till utomhusupptagningar vid dåliga
belysningsförhållanden. För inomhussce-
ner, där belysningen kan väljas, erhålles
bättre bilder med superemitronen eller eri-
skopet. Vid filmupptagning kan riklig be-
lysning åstadkommas på enkelt sätt, varför
där ikonoskopet och system utan minne
kan användas. En gammal metod, som på
sistone kommit i ropet på nytt, är t.ex.
flying-spot-scanning eller ljusfläckavsök-
ning.
lkonoskop
Dess huvudbeståndsdelar utgöras av fo-
tokatoden (mosaiken, som samtidigt är
laddningsplatta), signalplattan, elektronka-
nonen och kollektorn. Mosaiken består av
en tunn glimmerskiva med aktiverade sil-
verkorn på den sida, där ljuset infal-
ler. Baksidan av glimmerskivan har en
ledande beläggning, signalplattan, som
får jämförelsevis stor kapacitans till sil-
verkornen. signalströmmen uppkommer
genom laddningsvariationer på den med
bilden belysta mosaiken. Då fotokatod och
laddningsplatta kombinerats, kan ingendera
bli särskilt effektiv, varför ikonoskopets
känslighet är låg, och mosaikplattan följ-
aktligen måste göras stor (100 cm2, se
fig. 3X1). Vidare förryckes funktionen av
sekundärelektroner, som slås ut från mo-
saiken av de snabba avsökningselektro-
nerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
