Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Provtagning för kemisk provning
Kap. 2. Provtagning och materialprovning
Provtagning för kemisk provning
Teoretiska synpunkter. Tekniskt?kemiska
undersökningar utföras vanligen på prov,
som uttagits ur större partier av varor
eller material. Normalt är provets sam*
mansättning i och för sig ej av intresse,
utan man önskar genom undersökning av
provet få kännedom om sammansättningen
hos det varuparti, varur provet tagits. För
att detta mål skall nås, måste det uttagna
och undersökta provet representera par?
tiets medelsammansättning. Härav följer,
att provtagningen är en betydelsefull och
viktig åtgärd och att en riktig provtagning
är förutsättningen för att erhållna prov*
ningsresultat skola ha betydelse för be?
domning av varupartiets sammansättning
och därmed ofta även för detsammas
penningvärde.
I praktiken förekommande material är
ofta av ojämn beskaffenhet, varför det
kan möta betydande svårigheter att uttaga
ett prov, vars sammansättning är lika med
det provtagna partiets medelsammansätts
ning. Lättast är vanligen provtagningen av
homogena gaser och vätskor. Svårigheten
brukar öka med materialets styckestorlek.
Tillvägagångssättet vid provtagning av
varupartier är i normala fall följande.
Ur partiet uttagas, utan urval, ett större
antal delprov, vilka blandas till råprov.
Detta råprov, vars medelsammansättning
så nära som möjligt bör överensstämma
med partiets, blandas omsorgsfullt, even?
tuellt sedan det först finfördelats, varefter
av detsamma genom upprepad delning,
eventuellt under ytterligare finfördelning,
ett mindre prov erhålles, som överföres
till vederbörande laboratorium för under?
sökning.
Huru många delprov, som i varje enskilt
fall böra uttagas ur ett varuparti för er?
hållande av ett tillfredsställande råprov,
är beroende på ett flertal omständigheter.
Framför allt är partiets jämnhet med av?
seende på sammansättning eller halt av de
beståndsdelar, som skola kontrolleras, av
betydelse. Ju större ojämnheten är, desto
större antal delprov måste uttagas för er?
hållande av en viss noggrannhet. En upp?
fattning härom erhåller man med ledning
av följande behandling av frågan.
Uttages ur ett stort varuparti n stycken
delprov, vilka undersökas vart för sig med
avseende på halt av en viss beståndsdel, så
är det sannolika felet hos varje bestämning
n l/^
r= 0,674 5 1/ _^
där ^P!=summan av kvadraterna på skill*
naderna mellan de enskilda provnings?
resultaten och medeltalet av dessa. Ap?
proximativt kan r beräknas enligt Peters
formel:
n
där numeriska summan av P?värdena.
Sannolika felet ( = r) beräknat på angi?
vet sätt är av sådan storlek att av samtliga
n värden ungefär hälften ligga utom och
hälften inom området ±r vid synometrisk
fördelning.
Vidare kan beräknas huru många av
värdena, som ligga inom vissa felgränser
enligt formeln:
Tab. 2:1. Procentuella antalet delprov med
analysvärden liggande inom vissa grän=
ser, då r varierar.
Fel gräns Procentuella antalet delprov inom felgränserna vid olika r
r=0,5 r=l r=l,5 r=2
±1/2 50,0 26,4 17,8 13,4
±1 82,3 50,0 34,7 26,4
±1 1/2 95,7 68,8 50,0 38,7
±2 99,3 82,3 63,2 50,o
±2 1/2 99,9 90,8 73,9 60,o
±3 — 95,7 82,3 68,8
±4 — 99,3 92,8 82,3
MATERIALLÄRA
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
