Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALPROVNING
fogande, ex. vid slag, kan ett »segt» mate*
rial komma att brista sprött. Vid fleraxligt
spänningstillstånd eller ojämn spännings*
fördelning kan likaledes formändringen
hindras så att ett »segt» material kan
komma att brista sprött. Detta inträffar
ofta vid tvära dimensionsövergångar. Vid
växlande belastning resulterar detta i
att brotthållfastheten blir lägre än den
nominella hållfastheten , vid statisk
belastning av sega material att den blir
högre.
Hållfasthetsprovningen kan sålunda,
efter vad ovan framhållits, indelas i föl*
jande grupper:
1. Prov för kontroll av att materialet har
vissa önskade egenskaper.
2. Prov för hållfasthetsberäkningar.
a) Prov för bestämning av spännings?
tillstånd och *fördelning i konstruk*
tioner eller modeller.
b) Prov för bestämning av materials
hållfasthetsegenskaper vid (vanligtvis
enaxliga) drag*, tryck* eller skjuvspän*
ningar.
c) Prov för bestämning av olika fak?
torers inverkan på hållfasthetsegenska*
pernå (ex. anvisningar, korrosion, fuk*
tighet).
3. Driftstrogen provbelastning, ev. till
brott.
Metoder för att till storlek och riktning
bestämma spänningar i föremål
1. Spänningsoptiska metoden. Spänningar*
na mätas på optisk väg i genomskinliga
modeller av glas eller konstharts. Me?
toden användes för teoretiska under?
sökningar över spänningsfördelningen
i hålkälar, vid hål osv.1
2. Röntgenografiska metoden. Den elas?
tiska formändringen av kristallgitt?
ret vid belastningar mätes med hjälp
av röntgenstrålar och härav beräknas
spänningarna. I varje enskild punkt av
ytan kunna spänningarna bestämmas
till storlek och riktning med ett fel, som
kan nedgå till ca ± 3 kgf/mm2. Såväl
egenspänningar som belastningsspän?
ningar kunna mätas. Metoden användes
närmast för speciella forskningsända?
mål.2
3. Töjningsmätningsmetoden. I ett tillräck?
ligt antal element i ytan bestämmes töj?
ningen med hjälp av förlängningsmätare
(extensometrar) vid belastning och här?
av beräknas spänningarna. För att be?
stämma töjningarna s och b i huvud?
spänningarna riktning måste enligt
Lehr (Handbuch der Werkstoffprüfung,
Bd I, s. 495) från varje punkt göres
3 förlängningsmätningar i godtyckligt
valda riktningar. För att underlätta be?
räkningarna väljes dock en grundrikt?
ning och läggas de båda andra rikt?
ningarna på vilkelavstånden 4-a och
—a från denna, a väljes 45° eller 60°.
För kontroll utföres lämpligen en tred?
je bestämning i riktningen a = 90°.
Töjningarna och £n beräknas på
följande sätt3. = grundriktningen. (p0 =
— vinkeln mellan ^ och £0.
För a = ±45°
±y V(2£0-e.4S-s45)2+(e_45-e4S)s
tg2To = 9pC~4S~£4% : e90+^=£,5+^-45
e-45— 45
För a = ±60°
£I< EII=~J (eeo+£-eo+£o)±
1 G. Mesmer. Spannungsoptik, Berlin, Julius Springer, 1939.
2 Kurs i röntgenteknik, Teknisk Tidskrifts förlag, Norrköping 1943.
3 Rötscher, F. och Jaschke, R. Dehnungsmessungen und ihre Auswertung, Berlin,
Julius Springer, 1939. Jfr Handbuch der Werkstoffprüfung, Bd I, s. 495.
20
INGEN ]ÖRS HANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
