Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aducergods. Stål
Fig. 3/10. Elasticitetsmodul hos gjutjärn
av olika hållfasthetsklasser.
Specifika vikten är beroende av grafit*
halten och ligger mellan 7,i och 7,3.
Värmeledningsförmågan är större ju mera
ferrit som gjutjärnet innehåller och lig*
ger mellan 0,or och 0,137 cal/cm s °C.
Värmeutvidgningskoefficienten mellan 0
och 100° C = 10-11 • K)"6.
Elektriska ledningsmotståndet är 0,3—1,5
ohm • mm2/m. Motståndet är högre ju
grövre grafiten är samt ökar med ökad
perlitmängd. Motståndet ökar även med
temperaturen och mera, ju lägre detsamma
var vid rumstemperatur. Vid 1 000° C är
elektriska ledningsmotståndet för alla
gjutjärnslegeringar 1,2—1,5 ohm • mm2/m.
Aducergods
Detaljer av vitt gjutjärn upphettas vid
900—1 200° C under 60—120 timmar, var*
vid cementiten sönderdelas och smidbar
produka erhålles, som innehåller grafit.
Enligt den europeiska metoden sker
glödgningen vid 950—-1 200° under avko*
lande förhållanden, varigenom grafithalten
blir relativt ringa (vitt brott). Användes
för tunnväggiga föremål 4—12 mm).
Enligt den amerikanska metoden sker
glödgningen vid 900—1 000° med långsam
svalning utan eller med ringa avkolning
(svart brott eller svart brott med vit yt*
zon). Användes till föremål med en gods*
tjocklek av 10—30 mm.
Den högsta brottgräns, som kan upp*
nås, är 55—60 kgf/mm2 vid en förlängning
av 4—6 %. Den största förlängning, som
kan erhållas, är 20 % vid en brottgräns av
ca 35 kgf/mm2.
Tab. 3:8 innehåller hållfasthetsvärden för
aducergods enligt DIN 1692.
Stål
Litteratur: Sahlin I. och E. Öhman.
Järn och ståltillverkning, Stockholm 1940;
Die Technik Eisenhüttenwessens, Düs*
seldorf 1944; Oberhoffer, P. Das tech*
nische Eisen, Berlin 1936; Metals Hand*
book, Cleveland, Ohio 1939; Werkstoff*
handbuch Ståhl und Eisen, Düsseldorf 1937.
Varmbearbetning av stål. Följande punkter
förtjäna att beaktas:
1. Spänningssprickor kunna uppstå spe*
ciellt i legerade stål, om värmningen
sker ojämnt eller hastigt.
2. Värmningstemperaturen och slutbearbet*
ningstemperaturen böra avpassas efter
stålets sammansättning. I tab. 3:9 angivas
begynnelse* och slutbearbetningstem*
peraturer för olika ståltyper.
3. Hållningstiden bör vara tillräckligt lång
för att god genomvärmning och i före*
kommande fall strukturutjämning skall
erhållas.
4. Svalningen från slutbearbetningstem*
peraturen bör ske på ett sätt, som av*
passas efter stålsammansättningen. Kol*
stål och låglegerade stål böra svalas i
luft, högre legerade och höglegerade
stål böra svalas långsamt.
MATERIALLÄRA
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
