Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR OGH KOPPARLEGERINGAR
Fig. 6/9. BrotU och utmattningsgräns för
koppar och koppar=zinklegeringar.
Korrosionsegenskaper. Mässinglegeringar
med 80—90 % kopparhalt uppvisa goda
korrosionsegenskaper jämställda eller möj?
ligen bättre än för koppar. På dessa
legeringar bildas ett likformigt och väl
vidhäftande skyddsskikt, som minskar
korrosionens vidare utveckling. Om sam?
tidigt med korrosionen även nötning före?
ligger såsom vid kondensorrör är mässing
avgjort överlägsen koppar. Vid lägre kops
parhalter uppträder risk för s. k. av?
zinkning, då mässingen utlöses och kop?
par utfälles som en porös massa. När
även /^kristaller uppträda, minskas korro?
sionsmotståndet ytterligare genom den
heterogena strukturen. Risken för avzink?
ning kan minskas medelst tillsatser såsom
arsenik, fosfor, aluminium, nickel och
tenn. Järn måste däremot undvikas, då
avzinkningen synes utgå från de järnhäl?
tiga blandkristallerna. Ytan skall vara glatt
och fri från repor, som bilda utgångspunkt
för avzinkningen. N
Hos kallbearbetad mässing, speciellt
dragna stänger och rör samt upptryckta
eller uppressade plåtdetaljer med mindre
än 85 % Cu, uppträda stundom vid lag?
ring eller i drift självsprickor, som sam?
manhänga med interkristallin korrosion i
kombination med dragspänningar, exem?
pelvis kvarstående från kallbearbetningen,
s. k. »season cracking» eller spännings?
korrosion. Särskilt utlösande härav äro
kvicksilver och kvicksilverföreningar, am?
moniak och ammoniumsalter samt ammo?
niakhaltiga gaser, vilka senare äro de i
praktiken vanligaste orsakerna till själv?
sprickning. För att undgå självsprickning,
vilken är vanligast vid blyrik mässing
med låg kopparhalt samt vid specialmäs?
singar, böra spänningarna borttagas, lämp?
ligen genom s. k. löpning vid 250—300° C
under ungefär 1 timme, då hållfasthet och
hårdhet föga nedsättas. Runda sektioner
kunna genom brytning (reeling) befrias
från dragspänningar i ytan.
Behandling
Lödning Sammanfogning av mässing kan
åstadkommas genom mjuk? eller hård?
lödning. Vid lägre hållfasthetsanspråk
på fogen användes tennlödning, eljest
hårdlödning, antingen med mässinglod
eller med silverlod. Mässinglod användes
för de kopparrikare mässingarna, medan
silverlod användes för mässing med
58—60 % koppar. Lödstället måste först
rengöras, varefter borax, borsyra eller
lödpasta anbringas som skydd mot oxida?
tion. Lödstället blir både mekaniskt och
kemiskt svagare än de omgivande delarna.
Sammansättning och smältpunkt för de
viktigaste hårdloden återgivas i tab. 6:4.
Svetsning. Vid svetsning av mässing an?
vändes i allmänhet gassvetsning. Elektrisk
motstånds? och punktsvetsning äro även
möjliga, medan ljusbågssvetsning är olämp?
lig, då zinken lätt förångas vid den höga
temperaturen. För att minska zinkavbrän?
nan bör man använda boraxfluss och ar?
beta med oxiderande låga, varigenom
smältan överdrages av en skyddande zink?
174
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
