Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Specialmässing. Bronser
cracking», men synes inte nämnvärt öka
tendensen för självsprickning.
Inverkan av kisel. I likhet med aluminium
och tenn förbättrar en kiseltillsats korro*
sionsbeständigheten och höjer i hög grad
hållfasthetsegenskaperna, varför kiselhal*
tiga mässingar i viss utsträckning fått er?
sätta tennbronser. En sådan legering är
exempelvis leg. SM 26841 med 84 % kops
par, 1 % aluminium, 1 % kisel och 1 %
nickel, som funnit stor användning som
fjädermaterial. En annan specialmässing
med kiseltillsats är den s. k. tombasiten
SM 2682, med 81,s % Cu, 4,3 % Ci, 14,2 %
Zn som användes för gjutgods i stället för
tennbronser och rödgods.
Inverkan av fosfor. Fosfor tillsättes till
vissa legeringar för att förbättra gjutnings*
egenskaperna, varvid den normalt kvar*
varande fosforhalten icke överstiger
0,4 %. Denna halt höjer rekristallisations*
temperaturen med ca 50° C men har för
övrigt obetydlig inverkan på andra egen*
skaper. Vid samtidig närvaro av järn i
mängder om mer än 0,o2 % och 0,04 %
fosfor fås en icke obetydlig hårdhetsökning.
De flesta tekniska specialmässingarna
innehålla samtidigt flera av ovanstående
fördelaktiga tillsatser. En viss tillsats kan
vid närvaro av andra tillsatser ge en annan
verkan än då den förekommer ensam, var*
för nya och stundom mycket värdefulla
egenskaper kunna erhållas.
Som skadliga föroreningar äro att anse
antimon, arsenik, kadmium, magnesium,
svavel, selen, tellur och vismut, i det de
göra mässingen spröd, varför deras halter
böra hållas så låga som möjligt.
I tab. 6:5—6:7 angives sammansättning,
egenskaper och användningsexempel för en
del mera allmänt använda specialmässingar.
Bronser
De ädlaste legeringarna på kopparbasis
äro bronserna, vilka kännetecknas av god
hållfasthet och högt korrosionsmostånd.
Tennbrons (fosforbrons). Tekniskt använda
äro endast legeringarna med upp till 25 %
tenn, där legeringarna med upp till 10 %
tenn äro valslegeringar och legeringarna
med mer än 10 % tenn gjutlegeringar.
Tennbronserna kännetecknas av goda håll*
fasthetsegenskaper, stor slitstyrka, goda
fjädringsegenskaper och utmärkt korro*
sionsbeständighet.
Fysikaliska egenskaper. Alfafasen har ku*
bisk ytcentrerad struktur. Deltafasen har
en invecklad kubisk rymdcentrerad struk*
tur med 416 atomer i elementarcellen. De
tennrika bronsernas hårdhet beror på, att
deltafasen är mycket hård.
Spec. vikten vid olika tennhalt varie*
rar enligt nedan:
Sn halt % 3 6 10 14 20
Spec. vikt g/cm3 8,78 8,73 8,80 8,83 8,86
Vid tennhalter större än 40 % avtar spe*
cifika vikten ungefär linjärt med växande
tennhalt till 7,3 g/cm3 för rent tenn.
Utvidgningskoefficienten är för 4 % Sn
ungefär 17,3 • 10"6 och för 15 % Sn
18,o • 10"6 med ungefär jämn stegring. Bly*
tillsats ökar något utvidgningskoefficien*
ten, medan fosfor har obetydlig inverkan.
Spec. värmet är vid 24,7° C för tennbrons
med 3,9 % Sn, O,087 9, med 7,9 % Sn 0,o86 7
och med 11,3% Sn 0,o85 7 cal/g °C.
Värmeledningsförmågan vid olika tenn*
halt varierar enligt nedan. Värdena gälla
för 20° C.
Sn halt % 0 0,99 1,92 4,92 7,48 10,40
Värmeledningsförmåga
cal/cm S °C 0,941 0,543 0,395 0,195 0,154 0,121
Elasticitetsmodulen är för 2 % Sn 12 600,
för 6 % Sn 11 970 och för 10 % Sn 11 200
kgf/mm2. Den elektriska ledningsförmågan
beror på strukturen och stiger för hög*
procentiga bronser starkt vid mycket lång*
varig glödgning av kallbearbetat material.
Vid 10 % Sn är motståndet ungefär 6
gånger kopparns med approximativt rät*
linjig motståndstillväxt med tennhalten
1 Legeringens beteckning ingår i en av Sv. Metallverken antagen beteckningsserie.
MATERIALLÄRA
12. ML
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
