Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERROLEGERINGSMETALLER
vanligtvis krossad till små bitar av val*
nötsstorlek och mindre. Halter av ca 80 %
W, max 1 resp. max 0,i % C och resten
järn äro vanligast. Jämte ferrovolfram fö*
rekommer även volframmetall med 98—99
% W, framställd genom aluminotermisk
reduktion av oxiden.
Ferrovolfram användes i stor utsträck*
ning som legeringsmetall, exempelvis för
snabbstål, magnetstål, verktygsstål etc.
Volframkarbid ingår i s. k. hårdmetall (se
hårdmetaller). Ren volframmetall använ*
des till glödtråd i elektriska glödlampor.
Molybden
Det för molybdenutvinning viktigaste
mineralet är molybdenglans (MoS2), ett
sulfidmineral, där metallen, till skillnad
från övriga hittills behandlade, är bunden
vid svavel i stället för vid syre. De vikti*
gaste molybdenfyndigheterna äro belägna
i Nordamerika, Norge (Knaben*gruvorna),
xVlarocko, Sydamerika och Ryssland. Mo*
lybdenförande fyndigheter i Sverige äro
obetydliga. Dock förekommer en betydan
de tillverknig av ferromolybden, baserad
på importerad malm. Utgångsmaterial
för molybdenframställningen är en rik
slig, genom flotationsanrikning anrikad
till ca 90 % MoS,. Den ursprungliga mal*
men brukar vara mycket fattig och håller
vanligen under 0,5 % MoS2. Den svavel*
haltiga sligen överföres genom oxiderande
röstning till oxiden MoÖ3, vilken sedan i
elektrisk ugn reduceras med kisel eller kol
till ferromolybden under samtidig tillsats
av järn i avsikt att sänka den höga smält*
punkten.
Ferromolybden har i frisk brottyta ett
matt metalliskt utseende, som påverkas vid
förvaring i luften. Spec. vikten är hög,
dock lägre än hos ferrovolfram. I handeln
föres ferromolybden i styckeform med
65—80 % Mo, max 1 resp. 0,i % C och
resten järn.
Ferromolybden användes som legerings*
metall såväl i järn och stål som gjutjärn.
I kombination med krom och nickel an*
vändes molybden till vissa rostfria stål*
kvaliteter. Förutom ferromolybden använ*
des även en annan molybdenprodukt inom
stålindustrin, nämligen kalciummolybdat,
som levereras i pulverform.
Vanadin
Som utgångsmaterial för vanadinfram*
ställning användes dels egentliga vanadin*
malmer, dels vanadinförande järnmalmer.
Egentliga vanadinmalmer förekomma bl. a.
i Peru och Sydafrika. Vanadinmalmerna
anrikas i allmänhet och underkastas
därefter kemisk behandling, varvid va*
nadinen överföres i oxidform (V2Os)
som sedan i elektrisk ugn reduceras till
ferrovanadin. Egentliga vanadinmalmer
finnes ej i Sverige men däremot ett flertal
vanadinhaltiga järnmalmer, av vilka en del
innehålla en relativt hög vanadinhalt,
t. ex. Kramsta, Ulvö, Smålands Taberg
m. fi. Även våra fosforrrka exportjärnmal*
mer i Grängesberg, Gällivare och Kiruna
äro vanadinförande, ehuru halten av vana*
din här är lägre. Ferrovanadinlegeringarna
framställas vanligen genom aluminoter*
misk reduktion av oxiden, men även re*
duktion med kol och kisel i elektrisk ugn
förekommer. Problemet att på ett ekono*
miskt sätt utvinna vanadin ur vanadin*
haltiga järnmalmer har lösts av svensken
R. von Seth, vars metod även tillämpas på
många håll utomlands.
Ferrovanadin har i friskt brott en me*
tallglänsande silvervit färg, som ej för*
ändras i luften. I marknaden förekom*
mande kvaliteter hålla vanadinhalter från
ca 60 till 80 °/o och resten järn. Kolhalten
överstiger sällan ca 0,io °/o. Aluminoter*
miskt framställd är ferrovanadin kolfri.
Vid tillsats till stål verkar vanadin kraf*
tigt desoxiderande. Även vid små halter
verkar vanadin allmänt kvalitetsförbätt*
rande på järn och stål. Världsproduktionen
av ferrovanadin visar en stark ökning un*
der senare år.
Titan
Utgångsmaterial är titanmalm av olika
typer, av vilka de vanligaste äro ilmenit
och rutil. De viktigaste fyndigheterna
finnas i USA, Kanada, Sydamerika,
Norge och Indien. I Sverige saknas bryt*
värda fyndigheter och de svenska behoven
tillgodoses genom import av ferrotitan.
Framställning sker vanligtvis alumino*
termiskt, men reduktion med kol i elek*
trisk ugn förekommer även.
I elektrisk ugn med kol framställd ferro*
titan håller 15—20 % titan, 5—10 °/o kol och
206
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
