Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄMATERIAL
mot nötning och den radiella snittytan
avsevärt större än den tangentiella.
Klyvhållfastheten, eller det motstånd som
träet bjuder mot klyvande verktyg, är be*
roende av fiberförloppet; ju rätfibrigare
virke, desto mera lättkluvet. Förekomst av
märgstrålar, som hos barrträden, under*
lättar klyvningen med radiella snitt. Ask
med synnerligen poröst byggd vårved
men utan mera framträdande märgstrålar
är däremot mera lättkluven med tången*
tiellt ställda snitt. Ytterligare kan påpekas
att de tunga träslagen i regel äro mest
lättkluvna i rått eller fuktigt tillstånd, me*
dan däremot de lättare gå bäst att klyva i
torrt tillstånd.
Segheten ökar med ökad fuktighetshalt,
beroendet blir dock mindre vid lägre
temperatur ned till ca —25°C.
Vidare avtager segheten med sjunkande
temperatur men ökar med torrvolym*
vikten.
Snedfibrighet nedsätter segheten i hög
grad.
Hoptryckningen blir störst vid tryck*
ning i radiell riktning, mindre i tången*
tiell riktning och minst i fiberriktningen.
Hoptryckningarna förhålla sig för furu
som 25:15:1.
För formgivning basas virke med ånga
eller kokas detsamma i vatten. Det blir
därvid i viss mån plastiskt och genom
torkning i spännstolar eller andra form*
givningsanordningar ges önskad krökning.
Härvid måste tillses att basningen blir
avpassad efter träslag, dimensioner etc. För
kort basning medför bristningar i träet,
för lång kan göra träet sprött.
Hårdheten tilltager med volymvikt och
torrhet för alla träslag. Den kan svårligen
uttryckas i siffror, som kunna användas
beräkningsmässigt. I tab. 19:19—21 äro
dock olika träslag ordnade efter relativ
hårdhet.
Volymvikt och hållfasthetsvärden för oli*
ka träslag äro sammanställda i tab. 19:22.
Värmeegenskaper
Träets värmeledningsförmåga.
Trä är en dålig värmeledare och har där*
för sedan gammalt använts som isolerings*
material. Cellväggarna leda värmet avse*
värt bättre än luft, varför isoleringsför*
mågan beror på den inneslutna mängden
luft och dennas fördelning — träets poro*
sitet. Värmet ledes bättre i fiberriktningen
än vinkelrätt däremot; på grund av märg*
strålarna är ledningsförmågan bättre i
radiell än i tangentiell led — skillnaden
Tab. 19:23. Värmeledningskoefficienter.
Material Volymvikt vid fukt=u % kg/m3 Fuktighet i % av torr vikt u Vid 20° C kcal m • h • 0 C
Furu _L fiberriktning ................... 460 0 0,083
» | » ................... 480 15 0,10
» I » ................... 860 färskt O,20
» j! » ................... 480 15 0,19
Gran J_ » ................... 430 0 0,07
» ± » ................... 430 12 0,08
» !| » ................... 430 12 0,17
Ek _L » ................... 650 12 0,15
» |l » ................... 650 12 0,26
256
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
