Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fibrernas kemiska sammansättning och byggnad
Genom att skära av konstsilke i korta
längder erhålles cellull dvs. konstfibrer av
cellulosa, som kunna spinnas för sig, i
blandning med bomull eller ull till garn.
Tillverkningen av cellull sker i huvudsak
på samma sätt som konstsilketillverk*
ningen. Dock är driften något förenklad
och mera mekaniserad. Polymerisations*
graden hos cellulosan hålles vanligen nå*
got högre, varför även draghållfastheten
är större än hos motsvarande konst*
silketyp.
c) Proteinkonstfibern, kaseinull, tillver*
kas av mjölkens äggvita (ostämne). Det
rena kaseinet löses i utspädd ammoniak
och av lösningen framställas fibrer i prin*
cip på samma sätt som vid cellulltillverk*
ningen. Det var i Italien kaseinullen un*
der namn av lanital först fördes i handeln.
Lanitalen sväller starkt i vatten och för*
lorar vid fuktning en stor del av sin håll*
fasthet. I början synas förhoppningarna
på denna fibers användbarhet ha varit
stora, men de förefalla icke att helt ha
infriats.
d) Syntetiska fibrer. Nylon är en syn*
tetisk polyamidfiber, som tillverkas enligt
metoder utarbetade i Förenta Staterna.
Den framställes ur en smälta av poly*
mensationsprodukter till en finlek, som
överträffar alla andra fibrer. Först tillver*
kas relativt grova fibrer som sedan sträc*
kas ut till finare. Därvid orienteras kri*
stallerna huvudsakligen i fiberns längd*
riktning. Nylon är mycket litet hygro*
skopisk. Störst användning synes den ha
fått för tillverkning av damstrumpor, där
fiberns stora hållfasthet gör sig fördel*
aktigt gällande. En viss försiktighet måste
iakttagas vid värmning av nylonproduk*
ter. I form av filterdukar anges den börja
krympa redan över 60° C.
Pe*ce*fibern, som är en tysk tillverk*
ning, utgöres av polymeriserad vinylklorid
(CH2:CCl)n. Även denna fiber är i ringa
grad hygroskopisk och förstöres av högre
temperatur (över ca 80° C). Den väntas på
grund av sin stora kemikaliebeständighet
och motståndsförmåga mot mikroorganis*
mer närmast få betydelse för filterdukar
o. d. samt fiskredskap. Vinyon är en lik*
nande amerikansk produkt.
e) Oorganiska konstfibrer äro glasull
och metalltrådar. Dessa äro styva och
hårda och ha närmast teknisk betydelse.
Metalltrådar användas även som effekt*
trådar i vävnader. Vanligen utgöras me*
talltrådarna av en grundtråd av ull, bomull
eller silke, omkring vilken metallen spun*
nits i form av ett tunt band (lamégarner).
Fibrernas kemiska sammansättning
och byggnad
Vegetabiliska fibrer
De vegetabiliska fibrerna utgöras av en*
celliga hårbildningar (bomull, kapok) eller
flercelliga bast*, blad* eller fruktfibrer.
Cellerna äro långsträckta, smala, vanligen
från någon upp till ca 50 mm; i enskilda
fall upp till 200 à 300 mm (rami). Varje
cell utgöres av en cellvägg som omsluter
en inuti cellen gånde kanal (lumen), van*
ligen innehållande intorkade protoplasma*
rester. För fibrernas egenskaper är det när*
mast cellväggen, som är av betydelse. Den
utgöres av cellulosa (C6H10O5)n, som är
en polyos, uppbyggd av anhydroglykos*
enheter. Polymerisationsgraden anger an*
talet sådana enheter i molekylen. Hos na*
turlig cellulosa är den icke säkert känd.
Staudinger anger värden på 2 500—4 000,
Gralén 10 000—35 000. Cellulosan i lösning
är poly dispers, varför de angivna värdena
representera medelmolekylarvikten. Me*
dellängden av cllulosamolekylerna uppges
vara omkring 0,ooi—0,oo2 mm och diame*
tern omkring 0,000002 mm.
I fibrerna anses de långa molekylerna
ligga i huvudsak raka, orienterade efter
en skruvlinje i fiberns längdriktning. De
äro sammanförda i knippen, s. k. miceller,
som delvis ha kristallinisk karaktär, vilket
påvisas röntgenspektrografiskt. Micellerna
tänkas bundna vid varandra i längd och
sidled av molekylkedjor, som övergå från
ena micellen till den andra. Mellan mi*
cellerna finnas fina spalter eller hålrum
med en vidd av ca l"6—l"5 mm. Genom
dessa spalter kan vatten och däri lösta
ämnen tränga in i fibrerna. I fig. 21/1
återges en av Frey*Wyssling framlagd mo*
dell av fibrernas byggnad.
MATERIALLÄRA
18. ML
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
