Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILMATERIAL
medelfiberlängd under ca 20 mm minskas
avslitningskraften relativt mycket med
fiberlängden, ökas snodden, bindas fib*
rerna starkare samman och därmed ökas
avslitningskraften, dock endast till en viss
gräns. Maximumhållfastheten hos bomulls*
garn nås då snoddkonstanten (a) är ca 6.
Ökas a över denna gräns, börjar avslit*
ningskraften sjunka. Det torde lätt inses,
att en ojämn fördelning av fibrerna utefter
garnet, som medför ojämnhet i garnets fin*
lek, även leder till rel. låg avslitningskraft.
För lingarner (oblekta) angivas följande
värden på avslitningslängden:
Lingarn, varp 32—45 km
» väft 27—28 »
Blångarn, varp 24—38 »
» väft 19,5—27 »
Vävnader
Utseendet och kvaliteten hos vävnader
äro huvudsakligen beroende på binde*
mönstret, fibermaterialets art och kvalitet,
vävens vikt per ytenhet (m2), trådtätheten,
hållfasthetsegenskaperna, krympningsegen*
skaperna och hos färgade vävnader fär*
gens äkthetsegenskaper.
Det sätt på vilket varp* och väfttrådarna
bindas av varandra, kallas vävens binde*
mönster. Inom textilindustrin användes ett
mycket stort antal bindemönster eller
bindningar. Man brukar dock särskilja 3
vanliga grundbindningar, från vilka de
flesta övriga kunna härledas. Dessa 3 äro:
1. tvåskaftsbindning
2. kypertbindningar och
3. satin* eller atlasbindningar.
Tvåskaftsbindningen är den enklaste
och vanligaste. Med skaft menas den an*
ordning i vävstolen varmed varptrådarna
delas (sänkas och lyftas) så att väfttrådar
kan föras in mellan dem. I tvåskaftsbind*
ning passerar varje varptråd över en och
under den nästföljande väfttråden. Det*
samma gäller även för väfttrådarna eller
skotten. Ur tvåskaftsbindningen härledda
vanligare bindningar äro rips och panama.
I rips löpa två eller flera varp* eller
väfttrådar tillsammans över resp. under
en väft* eller varptråd. I panama, som är
en symmetrisk bindning, löpa två eller
flera varptrådar tillsammans över resp.
under samma antal väfttrådar. Bindningen
brukar uppritas på rutat papper där varpen
tänkes löpa uppifrån och neråt och väften
från ena till andra sidan på bilden. Varje
ruta betecknar korsningen av en varp*
och en väfttråd. Där en varptråd går över
en väfttråd fylles rutan ut med svart eller
annan färg. På detta sätt åskådliggöres
tvåskaftbindningen enligt fig. 21/6 och
rips och panama enligt fig. 21/7 och 21/8.
Krypertbindningar karakteriseras därav,
att bindepunkterna bilda diagonala ränder
i väven. Härför erfordras att varje tråd
löper över minst två trådar. Härav följer,
att det erfordras minst tre skaft för att
åstadkomma en kypertvävnad (fig. 21/9).
Man talar därför om treskaftad, fyrskaf*
tad etc. kypert. Fyrskaftad kypert, där
en tråd går över två och under två trådar,
kallas batavia eller liksidig kypert. Ur de
enkla kypertbindningarna kunna ett stort
antal bindningar härledas.
Satinbindningar karakteriseras därav, att
bindepunkterna äro förskjutna, så att de
icke, liksom vid kypert, gränsa intill
varandra. För regelbunden satinbindning
erfordras därför minst 5 skaft. I en varp*
satin kommer varpgarnet och i en väft*
satin väftgarnet att ligga huvudsakligen
på vävens ena sida, som på grund härav
blir mycket slät. I en 5*skafts varpsatin
ligger sålunda ca 4/5 av varpgarnet på
ena sidan av väven (fig. 21/10).
Ur dessa enkla bindningar kunna här*
ledas ett stort antal andra. Därjämte fin*
nes ett flertal mindre vanliga bindningar,
som t. ex. diagonal*, kräpp*, cord*, stra*
malj* och våffelbindningar.
När väven kommer från vävstolen är
den vanligen icke färdig handelsvara. Den
måste undergå en ytterligare bearbetning,
s. k. färdigberedning eller appretering.
Särskilt omfattande är denna appretering
av vllevävnader. Ylleappreturen omfattar
vanligen noppning, lagning, karbonisering,
tvättning, valkning, ruggning, skärning,
pressning, dekatering. Bomullsvävnader,
som säljas oblekta, underkastas vanligen
endast en smärgling, bortsning, skärning
eller svedning för borttagande av mera
framträdande föroreningar. Blekt väv
tvättas, bykes, blekes, färgas etc. Flanell
ruggas. I en del fall behandlas väven med
stark natronlut (merceriseras). Särskilt
282
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
