Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄDER
darna till roterande behållare (valk),
vari de behandlas med ännu starkare
garvämneslösning.
2. Kromgarvat läder kallas läder, som
garvats med kromsalter. Kromgarvat är
det mesta ovanlädret och beklädnads*
lädret.
Vid kromgarvning användes’ vanligen
den s. k. enbadsgarvningen varvid de
picklade hudarna i valk behandlas med
lösningar av basisk kromalun eller
kromklorid under ca ett dygn. De
sköljas därefter med vatten och sedan
med utspädd lösning av borax eller
natriumbikarbonat.
3. Alungarvat läder (vitgarvat) tillverkas
genom garvning med kalialun eller
aluminiumsulfat och koksalt. Denna
garvning är egentligen endast en kon*
servering.
En variant av alungarvningen är
glacégarvning, varvid huden behandlas
med alun, vetemjöl och äggvita. Glacé*
läder användes särskilt till handskar.
4. Fettgarvat läder (sämskat) garvas med
omättade fetter, vanligen tran, som in*
arbetas i skinnet under värmning. Van*
ligen användas fårskinn, som spaltas i
ett tunt narvskikt och ett tjockare skikt,
som fettgarvas.
5. Formalingarvat läder erhålles genom
garvning med formalin. Formalingarv*
ningen har fått viss betydelse i kom*
bination med glacégarvning och sämsk*
garvning.
6. Kombinationsgarvat läder erhålles, då
hudar garvas med två olika garvnings*
metoder. Vanligast torde vara kombina*
tion av krom* och vegetabilisk garv*
ning. Sådant läder användes bland
annat till sportskor, marschskodon etc.
Av andra garvämnen kan särskilt fram*
hållas de syntetiska. Dessa förefalla att
vinna allt större betydelse. De utgöras
av kondenserade fenolsulfonsyror eller
fenoler och aminer.
Efter garvningen måste lädret under*
kastas ytterligare bearbetning för att få
önskat utseende och avsedda egenskaper.
Denna bearbetning omfattar t. ex. färg*
ning och fettning samt därefter ofta mer
eller mindre omfattande mekanisk behand*
ling samt appretering.
Olika läderslag
Efter användningsområdet, råhudens art
och beskaffenhet samt garvningssättet
särskiljas ett stort antal olika läderslag. De
viktigaste av dessa äro följande:
Bottenläder (sulläder) beredes huvudsak*
ligen av kraftiga kohudar. Hals* och buk*
delarna äro relativt lösa och svaga. De
användas till bindsulor och kappor eller
beredas till reseffektläder. Sedan hals* och
bukdelar avskurits, återstår kruponger
eller kärnstycken, som användas till su*
lor. En krupong utgör vanligen ca 55 %
av hela hudens vikt. Sulläder är i de
flesta fall vegetabiliskt garvat men även
kromgarvat förekommer. För att göra
kromgarvat sulläder tillräckligt vattentätt
impregneras det vanligen kraftigt med
fett*hartsblandningar.
Remläder förekommer såväl vegetabiliskt
som krom* och kombinationsgarvat. Vid
remlädergarvning avskäras normalt buk*
och halsdelar på huden före garvningen,
varför huden garvas som krupong. Rem*
lädret bör ha stor draghållfasthet och
liten tänjbarhet.
Plattläder kallas sådant läder, som använ*
des av sadelmakare för tillverkning av
seldon, sadlar o. d. Det är vanligtvis vege*
tabiliskt garvat, men även kromgarvat
288
INGEN JÖRS HANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
