Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egenskaper
biliskt garvat läder, om den överföres till
mycket torr luft.
Värmeledningsförmåga och
värmebeständighet. Värmeledningsförmågan hos läder
är beroende på bland annat lädrets halt av
fett och fuktighet. Ej fettat kromläder har
en värmeledningskoefficient, uttrycktiden
värmemängd i gramkalorier som på en se?
kund genomflyter en cm2 vid en tempera?
turdifferens av 1°C per cm, av ca 2,6 • 10"1
och ej fettat vegetabiliskt läder ca 4,2 • 10~4.
Vid stark fettning stiger värmelednings?
koefficienten hos kromläder till 4 à 5 • 10"4
och hos vegetabiliskt läder efter impreg?
nering till ca 5 à 6 • 10"4.
Beträffande inverkan av värme på läder
kan anföras följande: Vegetabiliskt garvat
läder kan om det är lufttorrt värmas till
100 à 150°C utan påtaglig förändring.
Upphettas lädret vått, tål det ej mer än
ca 50—60° värme utan att åverkas. Krom?
garvade och kombinationsgarvade (krom?
vegetabiliskt) läder såväl i torrt som vått
tillstånd kunna värmas till ca 100°C utan
att lädret märkbart skadas.
Kap. 23. Plastmaterial
Allmänt
Konsthartser. Om man bortser från gum?
mi, som behandlas i annat sammanhang
(Kap. 24), äro de icke metalliska press?
materialen med organiska bindmedel i
regel uppbyggda på konsthartser. Dessa
konsthartser utgöra ingen enhetlig grupp
av ämnen. Egentligen ha de bara det ge?
mensamt, att molekylstorleken är avsevärd
och att de låta sig formas plastiskt. Men
man kan använda en mångfald utgångs?
produkter av de mest skilda slag och flera
olika vägar för deras framställning. Med
hänsyn till framställningssättet kan det
vara lämpligt att uppdela konsthartserna i
derivat, polymerisat och polykondensat.
En mycket fullständig översikt av konst?
hartserna ur kemisk synvikel har utarbe?
tats av Lepsius.
Naturliga högpolymerer kunna genom
nedbrytning till mindre molekyler och
kemisk substitution bibringas ökad löslig?
het och formbarhet. De produkter, som
därvid erhållas, cellulosans nitrat och ace?
tat, etylcellulosa, klorkautschuk m. fi.,
bilda gruppen derivat.
Omättade organiska föreningar, särskilt
vinylföreningar och närbesläktade ämnen,
kunna polymeriseras till långa, mer eller
mindre kedjeformiga molekyler. Hit höra
polyetylen, polystyrol, kloropren? och bu?
tadienpolymerisat, polyvinylklorid, poly?
metakrylat och många andra polymerisa?
tionshartser, som vanligen äro bättre kända
under sina handelsnamn.
Dessa derivat och polymerisat äro alla
termoplaster. Karakteristiskt för termo?
plasterna är att varken storleken eller
strukturen hos molekylerna förändras ens
vid upprepad eller långvarig upphettning
inom rimliga gränser. Emellertid försvagas
sammanhållningen, kohesionen, mellan
molekylerna med stigande temperatur. De
trådlika molekylerna kunna glida utefter
varandra, materialet mjuknar. På liknande
sätt inverka lösningsmedel, vars molekyler
kunna tränga in mellan de långa kedje?
molekylerna. Om man har tillräckligt med
lösningsmedel och hartsmolekylerna inte
äro alltför stora, går hartset i lösning. I
annat fall sväller det och mjuknar.
Ifråga om kondensationshartserna äro
förhållandena mera komplicerade. Man
kan slutföra polykondensationen i ett steg
till kedjeformiga jättemolekyler under an?
vändning av bifunktionella reaktionskom?
ponenter. Sådana ämnen, t. ex. kondens??
tionsprodukter av tvåbasiska syror och två?
värda aminer (nylon) eller av dikloretan
och polysulfid (tiokol) äro i likhet med
polymerisaten utpräglade termoplaster.
Men man kan också avbryta kondensa?
tionen och låta den gå etappvis. Man fram?
ställer då till en början ett lösligt och
smältbart harts, och den slutliga konden?
sationen eller »härdningen», som man
brukar kalla den, får ske först i samband
med eller efter formgivningen. Äro båda
komponenterna bifunktionella får man
fortfarande ett termoplastiskt harts, t. ex.
anilinharts. Men om något av de reage?
MATERIALLÄRA
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
