Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLASTMATERIAL
mjukningsmedel och andra tillsatser, och
även presstrycket har givetvis en viss be,
tydelse.
Termiska egenskaper (tab. 23:1 a). En
egenskap, som måste beaktas vid konstruktion
av pressverktyg, är presskrympningen.
Denna anges vanligen som den procen?
tuella skillnaden mellan ett längdmått hos
den till rumstemperatur svalnade pressde?
taljen, lämpligen en provstav, och mot?
svarande mått i pressformen också vid
rumstemperatur. Presskrympningen saknar
naturligtvis betydelse vid sprutning och
gjutning i kall form.
Krympningen efter varmpressning fort?
sätter ofta en längre tid efter det före?
målet svalnat, i påtaglig grad dock endast
hos pressmaterial på bas av karbamid?
och melaminharts. Pressmassor av denna
typ äro sålunda mindre lämpliga för mera
invecklade detaljer av osymmetrisk form,
varierande godstjocklek eller med in?
gjutna metalldelar, i det att skevning eller
sprickbildning kan inträffa efter någon
tids lagring eller användning, i synnerhet
vid högre temperatur. Olägenheten kan
i viss mån motverkas genom att press?
massan försättes med utpräglat fiberfor?
miga fyllmaterial.
Värmeutvidgningskoefficienten varierar
inom tämligen vida gränser, ej endast för
olika pressmaterial, utan även för ett och
samma material, beroende på samman?
sättning och framställningsbetingelser.
Den är dock genomgående betydligt högre
än för metallerna, vartill hänsyn måste
tagas särskilt vid kombination av olika
material, ingjutning av metalldelar i en
konsthartsmassa etc.
Värmeledningsförmågan är som regel
låg hos de rena konsthartserna men på?
verkas givetvis av tillsatsmaterialet, sär?
skilt oorganiska fyllmedel. Spec. värihet
varierar däremot mindre och ligger en?
däst undantagsvis utanför gränserna
0,3—0,4 cal/g°C.
Mekaniska egenskaper (tab. 23:1 a). I stör?
sta allmänhet kan man säga, att ju längre
molekylerna äro i ett konstharts, desto
lättare är det att slita av dem. Men det är
inte bara styrkan hos de enskilda molé?
kylerna, som är avgörande för materialets
hållfasthet, utan också kohesionen mellan
dem, och den växer med molekylstorle?
ken. Största mekaniska hållfastheten upp?
når man därför genom att ordna de långa
molekylkedjorna parallellt med varandra.
Styrkan hos ett cellofanark, som till en
början är ungefär lika i alla riktningar,
kan påverkas genom försiktig sträckning,
så att den ökas mångfaldigt i sträcknings?
riktningen samtidigt som den avtar vin?
kelrätt däremot. På samma sätt kan håll?
fastheten hos en konstsilketråd mång?
faldigas, om den sträckes i spinnbadet. En
röntgenundersökning visar, att moleky?
lerna därvid orienteras i fiberriktningen.
En allmän regel är vidare, att hållfast?
heten befordras genom närvaron av po?
lära grupper, som gynnsamt påverka så?
väl molekylförbandet som kohesionen
mellan molekylerna. Kondensationspro?
dukten nylon är sålunda starkare än andra
konstfibermaterial.
Även de tvärförbindningar mellan mo?
lekylerna, som man exempelvis förskaffar
sig genom vulkanisering av kautschuk,
förbättra högst väsentligt den mekaniska
hållfastheten. Utan vulkaniseringen skulle
ju kautschukens tekniska användbarhet
vara problematisk. Man kunde därför
också förvänta, att de härdbara hartserna
skulle ha den bästa hållfastheten. Att så
inte är fallet, torde framför allt bero på
att de ha så oregelbunden struktur. Även
om härdningen drives så långt det är möj?
ligt, kan man inte räkna med att på långt
när alla kondenserbara grupper reagerat,
och än mindre har jättemolekylen fått ett
300
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
