Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLASTMATERIAL
Kurva 1. Flyttemp. 122° C. Kurva 2. Flyt*
temp. 132° C. Kurva 3. Flyttemp. 142° C.
Kurva 4. Flyttemp. 152° C. Kurva 5. Flyt*
temp. 162° C. Kurva 6. Flyttemp. 172° C.
Fig. 23/14. Slagseghet enligt Izod för ceU
lulosaacetat med olika flyttemperatur.
(Flyttemp. best. enl. ASTM D 569—43.)
I likhet med andra hållfasthetsegenska*
per varierar också slagsegheten mer eller
mindre starkt med temperaturen. Vanligen
ökar slagsegheten till skillnad från andra
hållfasihetsegenskaper med temperaturen.
Detta gäller exempelvis vissa fenolharts*
material, fig. 23/12, och cellulosaderivaten,
nitratet, fig. 23/13, acetatet, fig. 23/14 samt
etylcellulosan, fig. 23/15. För andra fenol*
hartsmaterial, t. ex. den vanliga trämjöls*
fyllda kvaliteten, liksom för polymetakry*
lat, fig. 23/17, är den konstant inom det
anförda temperaturområdet, och för poly*
styrol, fig. 23/16, avtar den något, åtmin*
stone mätt på oskårad stav. Av diagram*
men, fig. 23/16—17, får man en god upp*
fattning om relationen mellan resultat er*
hållna med olika provmetoder. Genom
jämförelse mellan de värden på slagseg*
heten, som erhållas på provstav med och
utan skåra, kan man bilda sig en uppfatt*
ning om sprödheten eller segheten hos
materialet. Ju mindre skillnaden är mellan
dessa värden, desto segare är materialet.
Fig. 23/15. Slagseghet enligt Izod för etyU
cellulosa (jfr även fig. 23/5).
Förhållande i värme (tab. 23:1 b). När det
gäller att bedöma, hur ett konstharts*
material förhåller sig i värme, måste man
noga skilja mellan beständigheten, dvs.
förmågan att uthärda en högre temperatur
utan att sönderdelas, omvandlas eller ke*
miskt förändras på annat sätt, och ned*
gången i mekanisk hållfasthet, som be*
tingas av den med stigande temperatur av*
tagande molekylsammanhållningen.
Värmebeständigheten brukar anges som
den högsta temperatur materialet uthärdar.
Men denna temperatur är givetvis i högsta
grad beroende av tiden för upphettningen!
Vid ett kortvarigt prov blir smältning,
förgasning, antändning e. d. avgörande.
Vid långvarig upphettning kan det där*
emot vara fråga om materialets förändring
eller förstöring genom avdunstning av
mjukningsmedlet, termisk eller oxiderande
nedbrytning av någon av komponenterna
eller en långsamt skeende omvandling av
annat slag, s. k. åldring.
Förmågan att kortvarigt uthärda hög
temperatur bedömes bl. a. med hjälp av
glöddornsprovet, som exempelvis före*
kommer i SEMKO 5, 1943 § 7 (se norm*
förteckn.).
306
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
