Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTEN
material innehållande kalciumkarbonat,
t. ex. betong, är givetvis halten marmor*
aggressiv kolsyra av stor betydelse. Erfa*
renheten har emellertid visat, att bikarbo*
nathalten (karbonathårdheten) därjämte
har en mycket stor inverkan på lösnings*
hastigheten (se tab. 27:4).
Järn är ej beständigt mot vatten. Av*
görande för korrosionshastigheten är i
första hand syrehalten; pH*värdet har
däremot vid normalt förekommande sur*
hetsgrader mindre betydelse. I surt vatten
(pH<7) bildas emellertid en lös, vatten*
haltig rost, som lätt följer med och orsa*
kar »rött vatten». I ledningar av järn eller
stål distribuerat vatten bör därför vara
svagt alkaliskt; i så fall bildas en hård,
väl fastsittande rost. Man har funnit, att
rostbesvären utebli, om vattnet innehåller
syre och är hårt, bikarbonatrikt och fritt
— eller praktiskt taget fritt — från mar*
moraggressiv kolsyra. I sådana fall utfäl*
les kalciumkarbonat i ledningarna och
bildar, eventuellt tillsammans med rosten,
ett skyddsskikt, som hämmar rostangrep*
pet. Även vid mindre hårda vatten söker
man uppnå samma effekt genom att alka*
lisera vattnet och därigenom neutralisera
den marmoraggressiva kolsyran och even*
tuellt övermätta vattnet med kalciumkar*
bonat. Koppar är praktiskt taget bestän*
digt mot neutrala och svagt alkaliska vat*
ten. Zink angripes starkt av sura, betyd*
ligt mindre av svagt alkaliska vatten.
Användning, distribution och
kontroll av vatten
På landsbygden erhålles dricks* och
hushållsvatten ur enskilda brunnar. I stä*
der och samhällen distribueras konsum*
tionsvatten genom ett vattenledningsnät,
som är anslutet till högreservoarer (vat*
tentorn) för utjämning av dygnsvariatio*
nerna. Vattenledningsvatten användes,
ofta i betydande utsträckning även för
industriellt ändamål.
Sedan år 1942 gäller lagen om kontroll
av vattenledningsvatten (se Svensk För*
fattningssamling, 1941, nr 654). En täm*
ligen tät bakteriologisk kontroll av vatten*
ledningsvattnet är föreskriven. Dessutom
skall med längre mellanrum även vattnets
fysikalisk*kemiska beskaffenhet under*
sökas. I anslutning till lagen har medici*
nalstyrelsen meddelat anvisningar för
vattenledningsvattnets undersökning och
bedömning. Liknande, utförligare anvis*
ningar ha offentliggjorts av Svenska Kom*
munal*Tekniska Föreningen. Anvisningar*
na återfinnas i följande publikationer:
Kungl. Medicinalstyrelsens meddelande
nr 87, 1942.
Samling av författningar och cirkulär
m. m. angående medicinalväsendet, utgi*
ven av Kungl. Medicinalstyrelsen, serie A,
nr 196—198, 1941, nr 133, 1943, nr 116,
1944.
Svenska Kommunal*Tekniska Före*
ningens handlingar, nr 6, 1942.
Industrierna måste ofta anlägga egna
pumpstationer och reningsverk för att
täcka sitt behov av fabrikations* och kyl*
vatten. Fordringarna på vattnets kvalitet
äro mycket varierande men i regel avse*
värt lägre än vid vattenledningsvatten.
Ofta är en silning eller snabbfiltrering
tillräcklig. Som allmänna önskemål gälla,
att vattnet bör vara klart och ej starkt
ledningsangripande. Det bör vidare icke
bilda avsättningar i ledningarna; i detta
hänseende medför hårt vatten — särskilt
vid uppvärmning — ofta olägenheter däri*
genom, att kalciumkarbonat utfälles. Vatt*
nets användning för vissa specialändamål
behandlas i det följande.
Vatten för tvätt. Hårt vatten medför hög
tvättmedelsförbrukning genom att olösliga
kalk* och magnesiatvålar bildas. Den olös*
liga tvålen är svår att skölja bort ur tvätt*
366
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
