Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGARTER OCH SEDIMENT
Lagringsbeständighet. Vissa pigment ha
ofta i en färdigberedd färg benägenhet
att vid lagring sjunka till botten och bilda
en bottensats svår att röra upp. Lagrings*
beständigheten provas praktiskt genom att
man undersöker om färgen efter viss tids
lagring (t. ex. 2 veckor, i vissa fall före*
skrives 6 månader) kan homogeniseras ge*
nom enkel omröring för hand.
En analys av den kemiska sammansätt*
ningen kan i vissa fall vara av värde för
bedömning av färgens användbarhet för
det avsedda ändamålet. Men många
gånger, t. ex. vid oljelacker, är faststäl*
landet av beståndsdelarnas art och mängd
mycket vanskligt.
Provning av torkat färg- eller lackskikt
För att bestämma en färgfilms egen*
skaper finnas en mångfald laboratorie*
mässiga metoder, varvid färgen vanligen
anbringas på provstycken av stålplåt eller
glas.
Elasticitet och vidhäftning kan provas i
Erichsen*apparat (se s. 35, 36) eller genom
bockning över dorn med viss diameter.
Hårdheten kan bestämmas med Clemens’
rispprovapparat eller med »Sward Hard*
ness Rocker».
Beständigheten mot avnötning kan mätas
genom att man låter sand av viss korn*
storlek från viss höjd genom ett glasrör
falla mot filmen varvid bestämmes hur
mycket sand som erfordras för avnötning
till grunden.
Beständighet mot vatten och alkali provas
genom nedsänkning av filmen i vatten
resp. alkali en viss tid, varvid man iakttar
hur filmen förändras, om den vitnar, upp*
mjukas, lossnar från underlaget etc.
Här nämnda metoder böra dock be*
dömas med försiktighet, då de icke alltid
ge en riktig uppfattning om hur filmen
förhåller sig gentemot de påkänningar den
är utsatt för i verkligheten. Men då för*
sök under helt verklighetstrogna förhål*
landen (s. k. långtidsprov) äro tidsödande
och t. ex. ifråga om rostskydssfärger
fordra flera års exponering av provplå*
tar i det fria, har man sökt skapa metoder
och apparater för korttidsprovning, där
provplåtar enligt visst tidsschema utsättas
for olika påkänningar, såsom bestrålning,
värme, kyla, fuktighet, saltlösning, SO,*
haltig luft osv. På senare år har man
i vårt land börjat använda det s. k. tropik=
skåpet eller Indienskåpet för att få en
orienterande uppfattning av en färgs mot*
ståndskraft mot fuktighet och temperatur*
förändringar.
Kap. 31. Bergarter och sediment
Mineral är en till alla delar såväl kemiskt
som fysikaliskt enhetlig beståndsdel, vil*
ken på naturlig väg kristalliserat ut i jord*
skorpan. Över 1 000 mineral äro kända,
men av dessa är det blott några få, som
sammanställa sig till bergarter, dvs. bygg*
nadsled, vilka sammanfoga sig så att de
bilda jordens fasta massa. Till sin sam*
mansättning kunna bergarterna växla,
men varje bergart har en inom vissa
gränser bestämd beskaffenhet och sam*
mansättning och i följd därav en viss lik*
formighet i stort.
Bergarterna kunna lämpligen indelas i
3 grupper nämligen eruptivbergarter, sedi=
mentbergarter och metamorfa bergarter.
Eruptivbergarter
Eruptivbergarter kallas även magmaberg*
arter emedan de utgöra i jordskorpan
stelnade och kristalliserade delar av mag*
ma dvs. den smälta, som jorden består av
i sitt inre. Dessa äro silikatbergarter.
Magmabergarterna dela upp sig i två
grupper, dels alkalirika och dels kalkalka=
392
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
