Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metamorfa bergarter
dragen gått förlorade och blott undantags*
vis kunna uppspåras.
Grieis är sammelnamn för regionalmeta*
morfa bergarter av granitisk sammansätt?
ning med tydligt framträdande kornighet.
Till utseende äro de ofta även lika granit
men ha ej som denna massformig utbilda
ning (lika i alla snitt) utan mineralen äro
ordnade så, att bergarterna uppvisa mer
eller mindre utpräglade paralleilstrukturer.
Mineralen i gneiser äro huvudsakligen
kvarts, fältspat (ortoklas eller mikroklin
och plagioklas) muskovit, biotit och horn*
blende. Gneisens färg, grå eller röd, orsa*
kas av fältspaten. Kornstorleken på mine*
ralen är mycket växlande, dels finnes fin*
korniga dels krovkorniga gneiser. I sliriga
gneiser och ådergneiser äro fältspat* och
kvartskornen ansamlade till ljusa sliror.
Ögongneiser benämnas de i vilka större
fältspatkorn av långsträckt ögonliknande
form ligga utströdda i bergarten.
Gneis är en allmänt uppträdande berg*
art i Sveriges urberg, intagande vida
arealer.
Leptit har samma mineralkombination som
gneis och skiljer sig endast från denna
genom sin finkornighet. Mineralkornen
hos leptit överstiga nämligen ej 0,5—1 mm.
bortsett från att enstaka större strökorn
hos vissa leptiter ligga spridda i den fin*
korniga bergartsmassan. Färgen är röd
eller grå men kan även vara mörk och
och någon gång vit. Relikta drag påträffas
mångenstädes i leptiter såsom strökorn
och skiktning och dessa kunna giva upp*
lysning om huruvida moderbergarten varit
vulkanisk bergart, tuff eller sediment.
Leptit är en vanligt förekommande berg*
art i Sveriges urberg och inom många
malmfält uppträder den tillsammans med
malmerna.
Hälleflinta är en tät bergart med flintlik*
nande brott. Kornstorleken är (utom ev.
strökorn) <0,o3—0,os mm. Ursprunget till
denna bergart är porfyr, tuff och vissa se*
diment. Till färgeii är hälleflinta grå, röd*
brun, svart och ibland bandad i olika
färger.
Hälleflinta uppträder i urberget inom
mindre hårt metamorfoserade zoner t. ex.
Dannemora och Utö malmfält.
Amfibolit består av hornblende och plagio*
klas. I denna bergart dominerar vanligen
hornblendet över fältspaten så att berg*
arten makroskopiskt synes helt grön till
färgen. Vissa amfiboliter ha små ljusa
fläckar i den gröna massan, vilka äro
relikter efter fältspatströkorn i den ur*
sprungliga bergarten. Förutom de ovan
nämnda mineralen påträffar man ibland
utstrött i bergarten små granatkristaller.
Amfibolit har sitt ursprung i gabbrofamil*
jens bergarter och tuffer. Den uppträder
allmänt inom urberget i Sverige och van*
ligen som gångar i berggrunden.
Metasomatiska bergarter. Metasomatiska
omvandlingar av bergarter framkallas av
eruptiva emanationer (vulkangaser och
lösningar). Av dessa ha bergarterna för*
ändrats till sin kemiska sammansättning.
Vissa ämnen ha bortförts och andra till*
kommit.
Greisen är sammansatt av kvarts och ljus
glimmer, som till stor del är litiumhaltig.
Den håller dessutom i vissa delar topas
(Al*silikat med fluor) och tennsten (Sn02).
Greisen har bildats av att granit genom*
gått kemiska förändringar i och med tenn*
malmens uppträdande i berggrunden.
Malmkvartsiter och vissa glimmer skiffrar
äro vanliga nybildningar i eruptivberg*
arter, lerskiffrar m. m. tillsammans med
malmbildning genom att de metasomatiskt
omvandlats. Fyndorter för dessa bergarter
äro sulfidmalmfälten, t. ex. Falun och Bo*
liden.
Skarn är mineralaggregat av silikat av
(företrädesvis) Ca, Mg och Fe såsom
diopsid (malakolitskarn) hedenbergit, horn=
MATERIALLÄRA
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
