- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 5. Material. Byggnad. Värme och sanitet /
413

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Egenskaper. Kvaliteter

med trefaldig säkerhet vid 5 m långa plåt*
tor. Vidare finnas takplattor av Siporex
med volym vikten 0,5 kg/dm3 i längder upp
till 6 m.

Litteratur

J. S. Cammerer, Konstruktive Grundlagen
des Wärme* und Kälteschutzes im Wohn*
und Industribau, Berlin 1936.
B. Hellström, Betong, Stockholm 1945
(s. 460—480).

A. Hummel, Das Beton*ABC, Schwerbe*
ton*Leichtbeton, Berlin 1942.

Kap. 34. Cement och betong

N. Royen, Frostmeständighet hos högpo*
rösa material, Teknisk Tidskrift häfte 43,
1940.

R. Stegemann, Der Iporit*Leichtbeton,
Berlin 1940.

S. Tham, Rationell användning av lätt*
betong i ytterväggar, Tekn. Tidskr., häfte
17, 1940.

S. Tham, Ekonomiska lättbetongtak,
Tekn. Tidskr., häfte 47, 1941.

S. Tham, Värmeisolering av massiva tak,
Tekn. Tidskr., häfte 30, 1943.

Betong är en blandning av cement, sand,
sten och vatten.

Den färska betongmassan, betongbru=
ket, är vid tillredningen formbar, vilket
möjliggör, att betong kan »gjutas» och
därvid givas praktiskt taget varje önskad
form.

Några timmar efter gjutningen börjar
cementen i betongbruket att binda och
hårdna, varigenom betongen erhåller sin
bestående hållfasthet.

Cement

De cementsorter, som förekomma i vårt
land, äro standardcement, snabbcement,
långsamt hårdnande cement och vitcement
samt E*cement (ersättningscement). Av
dessa cementsorter intager normalt den
vanliga standardcementen en domineran*
de ställning, i det att densamma använ*
des för mer än 95 % av alla betongarbe*
ten. Under kristiden och för närvarande
(1948) användes dock i huvudsak E*ce*
ment.

Dessa cementsorters olika användning
framgår av följande sammanställning:

Standardcement är en normalt bindande
och normalt hårdnande portlandcement
med relativt hög värmeutveckling, använd*
bar för flertalet betongarbeten, där icke
särskilt tidig formrivning erfordras.

Snabbcement är en normalt bindande men
hastigt hårdnande portlandcement, avsedd
för brådskande betongarbeten, där hög
korttidshållfasthet och snabb formrivning
önskas, samt för gjutning i kyla.

Långsamt hårdnande cement är en nor*
malt bindande men långsamt hårdnande
portlandcement med relativt låg värmeut*
veckling, avsedd för grova konstruktio*
ner, där minsta möjliga krympning hos
betongen eftersträvas, t. ex. för vatten*
byggnader etc.

Vitcement har samma tekniska egenskaper
som standardcement och är avsedd att
användas vid sådana tillfällen, där den
vanliga cementens gråa färgton önskas ut*
bytt mot annan färgvalör.

E=cement är en »biandcement», beståen*
de av ca 65% Standardcement och ca
35 °/o inert fillermaterial, användes för
enklare arbeten på samma sätt som Stån*
dardcement.

För bestämning av cementens kvalitet
finnas statliga cementbestämmelser (1).
De hållfasthetsfordringar, som däri an*
givas, framgår av tab. 34: 1.

Hållfasthetsvärde anges som medelvärde
för normalt 6 provkroppar. Vid provning

MATERIALLÄRA

413

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/5/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free