Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLNING OCH TAPETSERING
Mekaniska rengöringen utföres för hand
med skrapa, rosthacka och stålborste samt
avdragning med smärgel, sandpapper eller,
beroende på arbetets omfattning, med
maskin med roterande stålborste. Vid
grovrostförekomst användes pneumatisk
eller elektrisk hammare eller roterande
rostknackningsmaskiner. Vid större arbe*
ten ofta sandblästring.
Kemisk rengöring ställer sig nog i all*
mänhet billigare och effektivare än den
på mekanisk väg utförda. Betmedlen, som
anbringas med pensel eller sprutas på
ytorna, upplösa och neutralisera rost och
valshud och bilda på metallytorna ett
överdrag av kemiska föreningar, vilka
motarbeta ny rostbildning och utgöra ett
utmärkt underlag för färganstrykningen.
Den på ena eller andra sättet rengjorda
järnytan skall snarast möjligt behandlas
med det valda rostskyddsmedlet.
Ett oavvisligt krav vid all järnmålning
är att samtliga anstrykningar utföras vid
fullt torr väderlek och på fullständigt torra
ytor. Ej heller får någon målning utföras
vid lägre temperatur än +5° C. Grund*
ning måste ske omedelbart efter ytans stål*
borstning och avdammning. Fett avlägsnas
genom noggrann bensintvättning.
Ytorna strykas därefter först med en
grundfärg och sedan med en täckfärg.
Torkningsmedel få icke tillsättas, då färg*
hinnan därigenom blir spröd och lätt
spricker.
Oljefärger beredda med standolja äro
mycket motståndskraftiga mot fukt och
klimatisk inverkan. Vanlig oljefärg upptar
ända till tjugo gånger så mycket vatten
per ytenhet som särskilt behandlad stånd*
olja, vartill kommer att en standoljefärgs*
yta har mycket hög elasticitet och icke
ens gamla färgytor bli spröda. Om man
grundar med standolja måste den använ*
das även för efterföljande strykningar.
Den mest använda rostskyddsfärgen är
blymönja löst i linolja. Dess goda egen*
skaper som rostskyddsfärg beror på att
den dels passiverar järnet, dels reagerar
med linolja och bildar såpor, som äro myc*
ket motståndskraftiga mot vatten, äro sega
och ha god vidhäftningsförmåga.
Blymönjefärgens svaghet är dess ljus*
känslighet, varför den måste överstrykas
med täckfärg. Bäst är att icke lägga på
täckfärgen förrän 8 dagar efter mönje*
grundningen.
Skall mönjegrundat material användas
under vatten bör strykningen torka i ca 6
veckor, emedan försåpningen på kortare
tid ej har fortskridit så långt, att färgen
tål vatten.
Mönjefärgen skall vara väl riven, den
skall vara tunn med ca 15—20 % linolja
av den färdigblandare färgens vikt. Färg*
pigmentet skall under arbetets gång ofta
röras upp. Mönjefärgen skall strykas på
tunt och kraftigt inarbetas mot ytan. Sär*
skild uppmärksamhet skall ägnas skarvar,
muttrar, nitar o. d. Där möjlighet härtill
ges, rekommenderas en anstrykning med
varm mönjefärg.
Vid större arbeten bör färganalys införd*
ras.
Täckfärgens huvudsakliga uppgift är,
som tidigare framhållits, att skydda den
underliggande ljuskänsliga blymönjan för
den skadliga inverkan av starkt ljus sam*
tidigt som man därmed ger åt järnet den
av olika skäl önskade färgtonen.
För invändiga järnkonstruktioner använ*
des som täckfärg vanligen zinkvitt med
linolja som bindemedel tillsatt med lämp*
liga brytningsfärg. Zinkvittfärgerna äro
emellertid ganska spröda och hydrolyse*
ras av vatten.
Blymönja, blyvitt och andra färger, som
innehålla mer än 2 %> bly, hänföras till
andra klassens gifter och få icke användas
vid invändiga målningsarbeten.
För utomhuskonstruktioner måste man vid
täckfärgsstrykningen använda mot väder
1390
INGF.N JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
