Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGRII) (lidelsefullt).
Ska du också pina mig, mormor! Vet du, hur jag
legat på knä och bedt Gud att få känna kärleken? Jag
älskar honom så gränslöst, jag älskar kärleken så gränslöst.
Han är allt jag äger, ägt och kommer att äga. Eljes
får man ju ta miste och rätta, men nu, när det gäller
mer än framgång, mer än lifvet, mer än allt — då får
man inte rätta! — Jag har fått honom af Gud. Han
är min, min! Jag kan inte undvara honom, vill inte
undvara honom. Säg det bara inte!
MORMOR (mildt).
Jag säger det häller inte. Jag vill inte ens ta
ansvaret på mig för ett råd. Men jag känner också
dig — om också inte mycket, ty du är en vimpelprydd
jakt på stora djup, min dotter, men ändå tillräckligt för
att veta, att din lycka måste ha rot i Kurts hela lycka
eljes . . .
INGRID.
Man tvekar inte om det högsta, mormor.
MORMOR.
Har du hört Kurt i klara ord säga, att han delar
din uppfattning, din riktiga uppfattning om den stora
kärleken ?
INGRID (tänker ett ögonblick).
Tror mormor, att han eljes inte skulle ha lyckats
göra sig fri från sin känsla för mig?
MORMOR.
Det var en motfråga, inte ett svar. (Lått.) De
flesta män bli lyckligare med en hustru, som de kan
utveckla, än med en hustru, som utvecklar dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
