Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I så fall kommer Kurt att bli lycklig med mig,
mormor.
MORMOR (skakar på hufvudet).
Kurt har alltid förefallit mig skapad just för den
art af lycka Maj kan ge. — Men jag kan ta miste.
Ingen känner så fint, så djupt och säkert som en kvinna,
som älskar. Men ett är visst: för att göra hvad vi
gjorde och hvad ni ämnar göra, måste man ha en
lef-vande förnimmelse af, att det är nog att stå under Guds
dom och att man kan undvara människors. Är du
säker, att ni ha den förnimmelsen båda — då är ju
allt godt eller blir åtminstone allt godt, men —. Nu vill
jag inte trötta dig längre! Jag känner mig dessutom trött
Själf. (Reser sig upp och omfamnar varmt Ingrid.) Gud
skydde dig och din vackra kärlek, mitt barn! Hur du
än väljer, får du en törnestig att gå.
INGRID (med en liten skakning på
hufvudet).
Aldrig med honom, mormor! (Kysser mormors hand.)
Men sitt så länge. (Skjuter en pall under mormors fäller,
en kudde under hennes hufvud och ringer.) Måtte nu
mormor bara inte bli sjuk af allt det här.. .
KAPTEN (ögonblickligen från högerl).
Hur är det, hur är det?
MORMOR.
Alldeles bra — tack. (Sjunker utmattad tillhaka och
sluter ögonen.)
KAPTEN.
Jag ska strax ta in rullstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
